Luis Suárez föll teatraliskt och fuskade till sig en straff som bidrog till Barcelonas mirakelvändning mot Paris Saint-Germain i mars i år. När Camp Nou-festen byttes mot studiomiljö möttes TV-tittarna av en kokande förbundskapten:
»Det är sanslöst att allt ska avgöras med en filmning, jag känner en sådan sorg för fotbollen«, röt Lars Lagerbäck. Hemma i soffan nickade Johan Lindberg instämmande. Varumärkesstrategen hade länge svurit över filmningarna, och tre månader tidigare hade han jobbat in ett konkret ställningstagande mot dem i en av landets 32 elitklubbar. Som styrelseledamot i Öster initierade han då ett beslut om att förbjuda klubbens spelare från att fuska till sig straffar och frisparkar.
– Om vi kan börja bestraffa fuskarna så försvinner fusket, menade han.
I samband med Suárez fall i Champions League-åttondelen aktualiserades filmningsdebatten. Går det ens att stävja dem eller är de numera en del av spelet?
Tidsbegränsat erbjudande
Du behöver vara medlem för att läsa vidare. Just nu: 0 kr första månaden eller 99 kr första kvartalet!
Har du redan ett konto? Logga in här.