Vickan für alle

När Victoria Svensson landade i Sverige med ett VM-silver i handbagaget, trodde hon att kraftansträngningen var över. Istället väntade Kristian Luuk, Annika Lantz, Ulricehamns tidning, Göran Persson, Expressen Bingolotto – och otroligt mycket smink.

Det är måndag morgon på Los Angeles flygplats. Caroline Jönsson, Hanna Ljungberg och Victoria Svensson checkar in bagaget under överinseende av den svenska presskåren som bevakat dem noggrant sedan slutsignalen gick i finalen för ett knappt dygn sedan. Om en timme lyfter planet hem mot Sverige. Silvermedaljerna ligger väl förvarade i tjejernas handbagage och de flesta är trötta efter gårdagens fest. De har hört talas om att svenska folket ska välkomna dem när de landar, men de har svårt att föreställa sig hur det kommer att bli.

TT:s utsände reporter kommer med besked om tittarsiffrorna från den direktsända VM-finalen mellan Tyskland och Sverige: 3,8 miljoner såg någon del av matchen. Det är rekord för TV4 och betydligt fler tittare än herrarnas åttondelsfinal mot Senegal sommaren 2002.

Victoria Svensson lämnar väskan på bandet vid incheckningsdisken och vänder ut mot den stora vänthallen. Expressens reporter kommer fram, hälsar och frågar vad hon tycker om nyheten. Hon svarar att det är jättekul men svårt att fatta.

Annons

– Ska du säga upp dig från Brittiska ambassaden nu? frågar reportern.

Victoria Svensson blir för en gångs skull lite irriterad:

– Men hur skulle det gå till? Vem ska betala min lön då? Det jag har gjort här borta är ju inte värt någonting när jag kommer hem.

 

Dagen före finalen sade landslagets presschef Jonas Nystedt att de första dagarna i Sverige skulle bli hektiska. Victoria Svensson trodde inte honom.

När hon anländer till Kungsträdgården i en gul sightseeingbuss tillsammans med resten av truppen tisdag 14 oktober förstår hon bättre. 13 000 personer jublar när hon med blomsterbukett i handen och silverfärgad hatt på huvudet går först i ledet. På scenen väntar statsminister Göran Persson och TV4:s Peppe Eng. Mona Sahlin står vid scenkanten och uttalar sig i direktsändning om damernas insats jämfört med herrarnas 1994:

– För mig är detta större, säger hon.

Meg Tivéus, VD för Svenska spel och Svenska fotbollförbundets största sponsor, står på scen bredvid fotbollsbasen Lars-Åke Lagrell som har hela landslagstruppen på rad bakom sig.

– Jag kommer att ta ett snack med Lars-Åke om fördelningen av våra pengar mellan dam- och herrfotbollen. Det ser han säkert fram emot, säger hon i mikrofonen med ett illmarigt leende.

När spelarna lämnar scenen väntar en improviserad presskonferens i ett vitt partytält. En stor klunga journalister slår sig fram till Victoria Svensson. Aktuellts reporter ber henne vara beredd om fem minuter då hon ska intervjuas i direktsändning. Sveriges Radio ber att få stjäla några minuter innan dess.

Lars-Åke Lagrell får en mikrofon uppstucken under näsan. Reportern undrar om fotbollstjejerna kommer att kunna livnära sig på sin idrott nu:

– Det ger sig. Det är nu när Damallsvenskan börjar igen som vi får se hur stort uppsvinget är, säger han.

Om premier för VM-silvret vill han inte tala.

– Vi har en överenskommelse med tjejerna att inte avslöja hur mycket de får. Man ska komma ihåg att killarna kom hem med 25 miljoner i bagaget när de kom från Japan i somras. Fifa betalar för avancemang på herrsidan, men inte på damsidan. Förbundet har lagt ut fyra miljoner kronor på den här VM-turneringen.

Victoria Svensson kramar familjen som kommit från Rånnaväg i Västergötland till Kungsträdgården för att fira henne. Hon pekar för journalisterna.

Annons

– Det här är mamma Lena, det är mina systrar Lotta och Ann-Sofie och så min brorsa Marcus. Pappa kunde inte komma, han fick inte ledigt från jobbet.

Ett TV-team pockar på uppmärksamhet igen. Victoria vänder sig från familjen och ler mot den ännu inte påslagna kameran. En reporter undrar om hon är trött på journalister:

– Nej, inte alls. Det här är kul. Man måste ju passa på nu när ni vill prata med oss.

 

Dagen efter sitter Victoria Svensson i en studio på TV4 och spelar in Sen kväll med Luuk. Hon är trött. Det blev bara ett par timmars sömn under natten. Tidsomställningen spökar.

Små detaljer gör att hon bättre förstår hur omskrivet VM varit hemma. När hon handlar i närbutiken på eftermiddagen överlämnar butiksbiträdet en blomstergrupp till henne. Mobiltelefonen ringer hela tiden.

Vid träningen på Hjorthagens IP 17.30 mottas hon, och lagkamraterna som deltagit i VM, av tränaren Thomas Dennerby:

– Välkomna tillbaka, ni har varit fantastiska och vi är stolta över er. Men VM är dåtid, det här är verkligheten. Det är bara att köra.

Djurgården/Älsvjö leder den allsvenska tabellen med fyra poäng och tre omgångar kvar att spela. Victoria Svensson deltar i uppvärmningsövningen Kvadraten och går sedan av och tekniktränar tillsammans med Linda Fagerström. Landslagstjejerna sparar sig till matchen mot Hammarby dagen efter.

Ur ett av omklädningsrummen kommer Djurgårdens P10-lag ut. De ska spela match mot Älvsjö på grusplanen längre bort och en av killarna frågar tränaren vilka tjejerna ute på gräset är:

– Det är Djurgården/Älvsjö.

– Wow – är Victoria Svensson med?

Tioåringarna rusar mot planen och tränaren ropar:

– Ja. Men skit i det – henne kan ni hälsa på en annan dag. Ni ska spela match nu.

Pojkarna lyssnar inte. De är redan framme och pratar med Victoria ute på Djurgården/Älvsjös träningsplan. Tränaren kliar sig i huvudet och vänder in mot omklädningsrummet igen. När han öppnar dörren utbrister han uppgivet:

– Åh herregud – nu glömde de att ta på sig matchtröjorna också.

 

Torsdag 16 oktober blir första testet på om VM-febern håller i sig. Det är nästintill full omgång i Allsvenskan och Djurgården/Älvsjö ska möta Hammarby på Kanalplan på Södermalm. Vid lunchtid ringer jag till Hammarby Damfotbolls kansli och frågar om de tror att det kommer mycket folk:

– Ja, det är många som frågar om de ska köpa biljetter. Men vi har aldrig haft fullt här så jag säger att det inte är några problem, svarar kvinnan på kansliet.

Behöver journalisterna ackreditera sig?

Det blir tyst i luren. Jag frågar igen:

– Eeh, vad är det?

Ja, alltså att man som journalist behöver förvarna om att man kommer.

– Äh… nej du det tror jag inte… det är nog bara att dyka upp.

Det är många som väljer att göra det. När matchen sparkar igång på Kanalplan klockan 19.00 har 3 170 personer passerat vändkorset. En Hammarbyklack har också kommit. De kör samma ramsor som vanligt.

När en Djurgården/Älvsjö-spelare faller:

– Stå upp – som en riktig man, stå upp –  som en riktig man…

När en Djurgården/Älvsjö-spelare skjuter högt över:

– Som en satellit, satellit oh, oh, oh, som en satellit högt upp i det blå…

Ramsorna varvas med könsord och svordomar och det blir tydligt att en del av Söderstadionkulturen har flyttat till Kanalplan. Victoria Svensson är trött och stör sig på glåporden från motståndarfansen. Dessutom förlorar Djurgården/ Älvsjö matchen med 2-1 och Umeå kryper tre poäng närmare i tabellen. Efter matchen säger Victoria Svensson till SVT:

Annons

– Jag har hållit på Hammarbys herrar i alla år men efter den här matchen kommer jag att ta mig en funderare.

Lagkamraten Linda Fagerström tycker också att det har varit en jobbig match:

– Jag tycker att de kan heja på sitt eget lag och inte hålla på att håna motståndarna. Men det är väl så här fotboll är. Vi är inte vana vid det bara.

 

Under helgen deltar Victoria Svensson i Tipslördag på TV4 och i Sportpanelen i Sportradion. Hon gör tidningsintervjuer inför söndagens match på Stadion mot Umeå och hon chattar med Aftonbladets läsare. Allt styrs av fotbollsförbundets presschef Jonas Nystedt. Han hjälper henne att få ihop schemat under de första veckorna.

Det stora intresset för damernas VM-framgångar har överraskat de flesta. Det finns ingen beredskap för hysterin. Den officiella VM-låten »Gula och blå (tjejernas år i år)« var ett sent påfund – den spelades in bara ett par dagar innan truppen åkte till USA, och gavs inte ut på skiva förrän 15 oktober, när VM var över och succén bekräftad.

Även media har tagits på sängen. Till premiärmatchen i USA var 16 journalister och fotografer utsända. När finalen spelades hade redaktionerna skickat dit ytterligare 14 personer. På hemmaplan tycks man efter finalen inte kunna få nog av rapportering om damerna. Victoria Svensson är hetast av alla. Visst är Hanna Ljungberg också stor, men hon är känd i stugorna sedan tidigare och bor i Umeå långt bort från mediemaktens Stockholm.

Svenska Fotbollförbundet är inte heller förberedda på genomslaget. Den näst sista matchen i Allsvenskan, Djurgården/Älvsjö-Umeå, är damfotbollens chans att på hemmaplan befästa intresset från VM. Lagen slåss om SM-guld och på planen finns åtskilliga VM-silvermedaljörer. Ändå har man inte tagit beslutet att flytta matchen utan låter den krocka med djurgårdsherrarnas chans att säkra guldet i Halmstad.

De ansvariga på Stadion har dessutom bara öppnat två kassor för biljettförsäljning. Därför står merparten av publiken ute och köar när domaren blåser igång matchen. Djurgården/Älvsjö öppnar fler grindar och släpper in folk gratis i stället. Trots stor dramatik i den oavgjorda matchen hamnar damfotbollen denna söndag i skuggan av Kim Källströms segervrål på Örjans Vall.

Det är den första dagen sedan hemkomsten utan fullklottrat schema för Victoria Svensson. Det innebär inte att hon slipper intervjuer – på kvällen är hon med i direktsändning i såväl Radio Sjuhärad som Sportspegeln.

 

Klockan 9.20 onsdag 22 oktober kommer Victoria Svensson till en fotostudio på Kungsholmen. I entrén hänger stylade bilder på Babben Larsson och Annika Lantz. Victoria har tagit med sig en kompis – den förra lagkamraten Anna Pohjanen. Victoria är nervös och vill ha stöd. Sportjournalister börjar hon bli van vid, det här är en fotografering för ett tjejmagasin och något helt annat än att fotas på planen. Hon placeras i sminkstolen av makeup-artisten Jenny Durén:

– Jag har tänkt löshår. Eller också ska jag locka till dig riktigt ordentligt – vad tycker du själv, säger makeup-Jenny.

Victoria skrattar till. Hon skruvar på sig där hon sitter i stolen och rycker på axlarna:

– Jag har ju självlock så det är jag van vid. Men jag vet inte. Du bestämmer.

Det blir lockigt. Stylisten Carina Förne håller igång konversationen. Det är hon som har övertalat Victoria att ställa upp på fotograferingen:

– Du jobbar på UD?

– Nja, på Brittiska ambassaden. Jag är alltiallo där, jobbar 70 procent.

Anna Pohjanen flikar in:

– Men det ska bli slut på det nu. Det är hög tid att tjejerna får spela på heltid nu, tycker jag.

Anna la av med fotbollen för två år sedan. Hon har testat en musikkarriär, gett ut en skiva, men läser numera genusvetenskap på universitetet. Själv kallar hon det »en utbildning i jämställdhet«. Tillsammans med en juristkompis, som håller på att ta agentlicens, funderar hon på att bli rådgivare och marknadsförare åt några av fotbollstjejerna.

– Det vore väl fan om inte Vickan skulle få spela fotboll på heltid efter allt hon gjort i VM, säger Pohjanen.

Makeup-Jenny jobbar med eyeliner, foundation, mascara och säger:

– Bra, nu ser man nästan bara dina ögon. Så ska jag lägga en linje ner och markera kindbenen lite. Du blir ju bara så skiiitsnygg.

Victoria vänder sig mot Anna Pohjanen. Hon är hårt sminkad och svart runt ögonen av all ögonskugga, håret helt lockigt. Fotografen Magnus Ragnvid kommer in i rummet:

– Ah, lite Marlene Dietrich. Jag gillar det.

Ett försiktigt leende sprider sig i Victorias ansikte.

– Men nu ska du inte sitta och smila framför kameran, säger makeup-Jenny.

– Ja, men jag smilar ju alltid, försöker Victoria.

– Äsch, inte i dag. Nu ska du vara lite bitchig. Du ska se cool ut.

Håret och sminkningen är klar. Victoria vänder sig mot Anna Pohjanen och frågar hur hon ser ut. Pohjanen är tyst. Hon lutar sig tillbaka i stolen.

– Du säger inget – är du chockad?

– Det är väl bra – lite väl lockigt kanske.

Victoria blir allvarlig. Hon tittar sig i spegeln och verkar osäker. Hon vänder sig till makeup-Jenny:

– Ser jag för tantig ut?

– Nej, nej, nej. Det här blir så bra så. Det blir fint på bild. Vi plåtar i svartvitt och då blir det här perfekt.

 

Dagen efter hämtar jag upp Victoria Svensson i hemmet med en taxi i Enskededalen strax söder om Stockholm. Hon har tidigare under dagen varit i Expressens studio för fotografering och sedan åkt till Globen för en intervju med samma tidning.

– Det var lite mindre smink i dag. Det kändes mer som jag… eller jag brukar ju inte ha smink överhuvudtaget men det var inte så överdrivet den här gången i varje fall, säger hon.

Hon berättar att hon har träffat två agenter de senaste dagarna men ingen av dem har varit särskilt etablerad på marknaden. Hon känner att hon har fått förklara för agenterna och inte tvärtom:

– Det är ändå damfotboll. De vill skriva kontrakt och ta procent på försäljningen. Men det finns ju inget att ta procent på. Det känns osäkert.

Hon har bestämt sig för att anlita Anna Pohjanen med väninna i stället.

Vi är på väg till Radiohuset på Gärdet. Victoria Svensson ska delta i programmet Lantz i P3. Hon ska sitta i studion i Stockholm, Hanna Ljungberg ska vara med från studio i Umeå. Victoria säger att det mest snurrar i skallen för tillfället. Hon ska hem till Ulricehamn och bli hyllad någon gång men hon vet inte när. Kanske till helgen, om hon hinner. Då är det också tänkt att hon ska vara gäst i Bingolotto men hon vet inte om hon får åka. Svenska spel som sponsrar landslaget är inte så sugna på att låta fixstjärnorna medverka hos konkurrenten.

– Å andra sidan är ju Bingolotto klubbarnas grej. Jag borde kunna åka dit som Djurgården/Älvsjö-spelare och inte som landslagsspelare, säger Victoria.

Hon tittar ut genom fönstret när taxin far fram längs Strandvägen. På andra sidan vattnet tronar Strand Hotell. Människorna som går längs kajen är påpälsade. Termometern visar närmare noll grader.

– Det är ju sådant där som man inte har en aning om och som jag egentligen inte orkar bry mig om. Vad ska man göra? Får man göra det? Vad tycker andra om jag gör så här? Man måste ha någon som sköter det.

Hon skrattar till:

– Det är en annan värld. Det är ganska jobbigt att hålla på så här i längden. Samtidigt måste jag passa på nu. Vem vet hur länge det här håller på. Det kanske dör ut i nästa vecka.

Taxin svänger in på parkeringen vid Radiohuset. Brittiska ambassaden ligger bara någon minut härifrån. Hon har varit ledig i sju veckor nu. Hon säger att hon längtar tillbaka.

I Radiohusets kafeteria frågar hon:

– Har du sett programmet? Nystedt sa att det nog var lite galet, att jag och Hanna skulle få bjuda lite på oss. Annika Lantz är ju rolig när man ser henne på TV… det blir kanske som hos Kristian Luuk. Där var jag inte ens nervös.

Sändningen går bra. Annika Lantz flankeras av sin sidekick Anders Carlsson och pratar med Hanna Ljungberg och Victoria om allt från melodifestivalen och Göran Perssons påstådda mobbning av Maud Olofsson till en förestående science fictionmässa. Lantz frågar också om Perugias intresse för de båda:

– Det där är bara en PR-grej. Han är lite galen den där presidenten, säger Victoria.

– Är det Berlusconi vi talar om eller, svarar Lantz.

När sändningen är över tar vi hissen ner till entrén. En man i 55-årsåldern kommer gående mot Victoria. Han är skäggig, bär blå täckjacka och har rivit loss överdelen på förstasidan av en Metro. Han sträcker fram papperslappen och en blå kulspetspenna.

– Du är min favorit, säger han.

Victoria tar pennan och skriver autografen. Mannen bockar och säger att han hoppas att hon avgör matchen mot Malmö på lördag så att Djurgården/Älvsjö får sitt guld.

På väg från Radiohuset berättar Victoria Svensson för fotograf Peter Widing och mig att hon ska träffa Aftonbladet tillsammans med Djurgårdens Andreas Johansson klockan halv sex.

– Men Andreas hade sagt till journalisten att han blir sen eftersom han har träning på Bosön fram till halv sex, säger hon.

Widing säger att det inte stämmer. Han blev avsläppt av Johansson 14.00 vid Radiohuset och då hade Djurgården haft sin sista träning för dagen. Victoria Svensson ser förvånad ut.

– Jaha? Ja, men det kanske är så han måste göra för att hålla distans till journalisterna. Det är väl det man måste lära sig.

 

Anna Pohjanen och hennes juristväninna Lotta talade redan före VM om att hjälpa några av de svenska landslagsspelarna. Utvecklingen med Victoria Svensson har påskyndat processen. 

– Jag känner både Anna och Lotta. De vill hjälpa mig som kompis och jag tar gärna emot den hjälpen. En vanlig agent kostar pengar och Anna och Lotta vet att det inte finns några pengar ännu. Jag tror inte att en utbildad agent skulle jobba helt gratis för mig – för det är i praktiken vad det här handlar om, säger Victoria.

Anna Pohjanen har erfarenhet från marknadsföring och känner väl till damfotbollens villkor. Dessutom har hon själv via sitt musikprojekt kommit i kontakt med media. Hon valde att lägga musikkarriären på hyllan efter alltför många vitsiga rubriker på temat »Många bollar i luften« och »Anna är en riktig lirare – på flera plan«.

– Min musik var för personlig och viktig för mig. Jag ville inte bli jämförd med Pernilla Wiberg och andra idrottsstjärnor som försökt sig på att sjunga, säger hon.

– Samtidigt förstår jag att det blir så, media fungerar på det sättet – men då får man själv säga nej och inse att »nu tar jag en paus från det här och hittar på något annat i stället«.

Hon vet inte om hon kommer att lyckas med med sitt uppdrag – att få in ett tillräckligt stort sponsorkontrakt för att Victoria ska kunna spela fotboll på heltid – men säger att det inte är några problem att få Victoria att synas. Det är ett pussel att få ihop intervjutillfällen och möten, särskilt som Victoria snart börjar jobba igen.

– Ambitionen är att hon ska ställa upp på så mycket som möjligt. Som elitidrottare bjuds man på så mycket från allmänheten när man lyckas och då tycker jag att man ska bjuda tillbaka och svara på de frågor som pressen anser att allmänheten är intresserad av. Förhoppningsvis kan det leda till ett drägligare liv för Vickan. Det här handlar inte om att se till så att en människa lever i lyx. Det handlar om att ge henne möjlighet att satsa hundra procent på något hon är bra på, säger Pohjanen.

Där Therese Alshammar och Kajsa Bergqvist siktar på sponsorkontrakt som gör att de kan säkra framtiden nöjer sig Victoria Svensson med att kunna betala hyran och de räkningar som kommer varje månad. 3,8 miljoner tittare, att sitta i TV4:s morgonsoffa och bli intervjuad av Expressen ger draghjälp åt medierna och deras annonsförsäljning – men inga pengar för Victoria Svensson. Det handlar om att hitta ett företag som vill synas tillsammans med henne.

Jan Källman, Senior Advisor på Comvision, ett företag som bland annat bedömer idrottsvarumärken, säger att en »hype« som den VM orsakade alltid går över. Han säger att det ur sponsorsynpunkt är mer värt att damerna kvalificerat sig till OS än att de tog VM-silver.

– Det är ett bra försäljningsargument att de ska vara med där. Ett VM-silver glöms bort men OS ligger i framtiden. För Victoria Svenssons del skulle jag rekommendera att hon var aktiv och inte bara tittade på vad sponsorer vill ge henne. Jag tycker att hon ska tänka längre och hitta en produkt som hon ska skapa själv. Hon har ju rötterna nere i Knallebygden, det borde finnas någon där som vill utveckla något – kläder eller vad som helst under namnet »Vickan« – tillsammans med henne. Då skulle hon i bästa fall ha något att falla tillbaka på när hon en dag slutar sin karriär.

 

Lördag 25 oktober vaknar Victoria Svensson upp på ett hotellrum i Malmö och är förkyld. Om ett par timmar ska hon spela den sista och avgörande matchen i Allsvenskan, »Guldstriden Hanna mot Vickan« är hett stoff i alla tidningar. Till och med Expressens Söndagsextrasidor har skrivit om fotboll i en artikel där journalisten Cecilia Hagen kallar Umeåspelaren för Hanna Ljunggren.

Djurgården/Älvsjö måste vinna eftermiddagens match mot MFF för att hamna före Umeå i tabellen och ta SM-guld. Trots uppgifter i Nyhetsmorgon Lördag om att Victoria Svensson kanske inte kan spela är det aldrig nära att hon ska missa matchen.

I första halvlek på Gamla IP är Malmö FF det bättre laget. I andra halvlek vaknar serieledarna och gör snabbt tre mål. Victoria Svensson spelar fram till två och gör ett själv. Djurgården/Älvsjö vinner till slut med 3-2.

När resten av laget firar SM-guldet på innerplanen får Victoria skriva autografer till bollflickorna. När lagkamraterna gör vågen med de tillresta djurgårdssupportrarna står Victoria ensam kvar på medaljpodiet mitt på plan och gör en intervju med TV.

Utanför omklädningsrummet en halvtimme senare berättar hon hur det känns att vinna SM-guld. Bakom dörren hörs »We are All the Winners, We are All the Best…«. Lagkamraterna dansar och sjunger till musiken från bergsprängaren.

– Jag var förbannad i halvtid. Vi slog bara bort bollen. Det är skönt med guld nu, jag ville inte ha ett silver till, säger Victoria.

En journalist ber henne kalla ut målvakten från omklädningsrummet. Hon sticker in huvudet och ropar. När Jill Buchwald kommer ut genom dörren säger Victoria Svensson:

– Och nu tar ni det lugnt med henne.

Hon vänder sig till Jill Buchwald och ler:

– Ropa på mig om du behöver hjälp.

 

Det har gått två veckor sedan Victoria Svensson och resten av landslaget eskorterades till Arlanda av två Jas-plan och sedan kördes in till Kungsträdgården. Victoria har synts i TV tio av de fjorton dagarna, ofta vid flera tillfällen. Hon har besökt Radiohuset tre gånger och varje dag blivit intervjuad av minst tre tidningar. Utöver det har hon fotograferats och suttit i möten med tänkbara sponsorer och agenter. Det har varit smink på och smink av och sedan nytt smink igen.

Reportagen i tidningarna har handlat om »Victorias miljonjakt« och »Succén kan göra Vickan till miljonär«. De rapporterar om en ljus framtid för Victoria. Få skriver om det faktum att det på många sätt blivit svårare att bli fotbollsproffs sedan VM. Den amerikanska proffsligan – som Victoria, rankad som VM:s näst bästa spelare, skulle haft ett givet kontraktsförslag ifrån – lades ner i samband med VM på grund av att sponsorerna hade dragit sig ur.

En lokaltidning har nyss träffat Victoria för intervju. Hon är matt. I söndags när hon skulle fira guldet med Djurgårdens herrar och hyllas på Stadion hade hon feber. Hon deltog på festen men gick hem tidigt. Hon hoppades kunna jobba första dagen på sju veckor på måndagen men vaknade tjock i halsen och var tvungen att sjukskriva sig.

När vi träffas på ett café i gallerian intill Globen säger hon med hes röst att hon inte har tröttnat på uppståndelsen, att hon fortfarande tycker att det är roligt. Den här dagen har hon varit på jobbet och det gav ny energi. I morgon ska ambassadören bjuda henne på champagnefrukost i residenset för att visa sin uppskattning.

Jag frågar varför hon ställer upp på alla intervjuer och för vems skull hon gör det.

– Framförallt för damfotbollen faktiskt. Jag har ett ansvar för att vi ska synas på rätt ställen och då kan jag inte tacka nej hela tiden. Skulle jag sedan få ut något av det själv så är det ju bra.

Än har hon inte sett röken av något sponsorkontrakt. Medias intresse har dock inte dött ut.

I veckan väntar fotografering inför Fotbollsgalan och intervjuer med bland andra Gefle Dagblad och ungdomstidningen Julia. På lördag ska hon sitta i Bingolottostudion i Göteborg. Det var tänkt att hon skulle tagit vägen om Skara också – Bert Karlsson ville ha henne på besök hos Fame Factory men hon tackade nej.

Vad vill du – om du får önskedrömma om framtiden, frågar jag.

Hon rör runt skeden i sin caffe latte och funderar:

– Jag vet faktiskt inte. Säg att jag jobbar två förmiddagar i veckan och satsar resten på fotbollen. Det är en dröm. Åtminstone nästa år, inför OS, ett par månader. Men det känns avlägset.

 

I de två omgångarna strax efter VM rusade Allsvenskans snittpublik upp till 1 516 respektive 1 746 personer. Sista omgången var sportsligt mer intressant men nådde bara ett snitt på 902 personer. I Malmö, där guldstriden skulle avgöras, annonserades matchen som en chans se elva VM-spelare på samma gång. Publiksiffran landade på 1 387 åskådare.

– Jag tänkte på det först efter matchen. Det var egentligen väldigt lite folk, särskilt om man tänker på att 500 säkert var familj och vänner som vi hade med oss, säger Victoria.

Hon smuttar på kaffet. Fyra tjejer går förbi, studsandes varsin basketboll. De drar ögonen till sig när ljudet ekar genom gallerian. Victoria Svensson vänder sig mot mig och säger:

– Det är OS snart och det är nog tur. Vi får hålla tummarna för att vi är intressanta även nästa säsong.