Martin sitter med huvudet mellan benen som om han håller på att falla ihop medan jag försöker installera Über på telefonen men inser att den inte fungerar i Serbien.
- Vafan måste man betala för internet här, säger Erik.
- Ja vi är inte i EU längre vettu, svarar jag.
- Martin vakna nu, vi har fått tag på Bogdan, han kör oss till lägenheten.
Bogdan är mannen vi har hyrt boende av, han visar sig vara just den där typiska Balkan-snubben man kan förvänta sig av en man som heter just Bogdan.
- Hello guys, how are you. Ready for Belgrade? Säger Bogdan med en tydlig Balkan-Engelsk brytning.
Han har ett par slitna jeans, skinnjacka som har några år på nacken och en sigg i munnen och ett paket cigg i handen. Vi följer med Bogdan till hans bil, en gammal BMW från tidigt 00-tal.
- You got to have a good car, BMW the best, säger Bogdan och nickar mot sin bil.
Vi sätter oss i bilen och vi kör in mot stan. På vägen ser vi en stor byggnad som ser fallfärdig ut och med ett stort hål i ena sidan. Bogdan med en cigg i mellan fingrarna nickar mot den.
- Fucking NATO, they bombed us like fucking hell. I spit on NATO. But we are brave, we fight back.
Vi som väluppfostrade killar från Göteborg utan något kurage håller givetvis med.
- Yes very bad with the war, försöker Erik med.
Bogdan verkar uppskatt gesten.
Vi kommer fram till lägenheten och Bogdan visar runt oss stolt. Den ser ut att vara från sent 60-tal med mahogny-färgat trä som täcker både väggar och tak, en hel del gamla möbler som har sett bättre dagar.
- In here you can smoke, very nice. Han gestikulerar mot ett större rum längre bort.
- Here is the bedroom with nice view, very good smoking area.
- So we can smoke inside, frågar Martin. Även om ingen av oss röker.
- Yes, yes, its okay everywhere. Svarar Bogdan och lyser upp med ett leende.
- Ok boys, I leave now, too bad with the game. But you can still have fun in Belgrade.
Bogdan lämnar oss och vi sätter oss ned vid köket. Hela tanken med den här resan var ju att se det eviga derbyt, Partizan Belgrad mot Röda Stjärnan. Europas svar på River Plate vs Boca Juniors. Större läktarshow finns inte. Två arenor bara några hundra meter från varandra och en rivalitet som sträcker sig tillbaka så länge man kan minnas. Vi några grabbar som sett upp till läktarkulturen i södra Europa sedan vi var små. Eriks bror Gustav som lyckades komma över några VHS band med Paris Saint Germains ultras som de tittat sönder på och inspirerats av. Erik, Martin och Gustav är hängivna ÖIS:are och varit på läktaren sedan första bengalen tändes på Gamla Ullevi med Inferno. Själv är det Blåvitt som gäller men jag missade det glada 90-talet och började följa dem runt 1997. Dock det som drog in mig var såklart läktaren, sångerna, bengalerna. Vi må vara av olika skrot och korn men läktaren har fört oss samman.
Vi har under många år snackat om vad som skulle vara den bästa läktarupplevelsen, vilken match är det man måste se. Det har debatterats PSG vs Marseille, Olympiakos vs Panathinaikos, Millwall vs West Ham. Men alltid har det lite okända dunkla, smutsiga Balkan varit ett återkommande samtalsämne, ”Det eviga derbyt”. En måste upplevelse för hängivna fotbollssupportrar. Sagt och gjort tog jag saken i egna händer och bokade resa, boende och kontaktade Bogdan som skulle lösa biljetter till oss då de släpps bara en vecka innan derbyt. Äntligen skulle vi få uppleva detta derby, något vi pratat om i åratal. Och om vi var taggade, det har skickats videor från andra derbyn, raketer som skjuts in på plan. Stora eldar som antänts inne på arenan. Nu jävlar skulle vi få en upplevelse.
Men sex dagar kvar till match och två dagar kvar till avfärd läser jag att matchen har flyttats från söndag till måndag. Vad i helvete! Vi åker tillbaka på måndag innan matchen börjar. Panik och jag skriver direkt till grabbarna i gruppchatten med namnet ”Balkan Boys”.
”Ni kommer inte tro det men de har flyttat matchen till måndag” JAKOB
”WTF”
”Varför”
”Jag förstår inte”
”?” MARTIN
Martin har lite svårt med att skriva allt i en mening så det kan bli en del skrollande med honom i en gruppchat.
”Partizan spelar Europa League på torsdag” JAKOB
”Hur i helvete har de inte vetat om detta innan” ERIK
Jag kollade upp vad en biljett hem på tisdag skulle kosta. 5000kr och det skulle ta 19h via Warszawa, Polen. Dessutom måste vi alla tillbaka till jobbet. Så vad gör man i Belgrad när drömmen om det eviga derbyt krossats. Man går på basket, en träningsmatch mellan Partizan Belgrad och Olympiakos. Detta här kan ändå bli något. Nope, 300 pers på en träningsmatch på en torsdag klockan 15.00 i en läktare som tar 20 000 åskådare. Man åker ut till en förort och kollar på Neo-Fascistiska laget FK Rad. Ja alltså inte laget utan supportrarna, definitivt. En ganska unik och surrealistisk upplevelse. Utanför arenan fanns en mural av Ratko Mladic vilket fick en att undra var man hamnat. Så det var den drömmen. Det eviga derbyt. En dröm som fortfarande är en dröm.
Balkan Boys.
