Februarivinden pinar mig och min kompis Oskar i ansiktet när vi med raska steg promenerar mot Sheffields tågstation. Husen vi passerar är en blandning av gamla, ansatta tegelbyggnader och storskaliga projekt som ser lika halvfärdiga som malplacerade ut.
Tågstationen är belamrad med högljudda supportrar i rött och vitt som skrålar till tonerna av John Denvers Annie’s song. Men texten är utbytt och handlar istället om en lokal, kulinarisk specialitet.
Like a night out in Sheffield! Like a greasy chip butty! Like Sheffield United! Come fill me again!