Med handflatorna torkar Johan Larsson sina tårfyllda ögon. 

– Förlåt, säger han. 

På köksbänken bakom honom i det nyrenoverade köket i tegelvillan i Borås står en enorm vodkaflaska. En slatt på kanske 30 centiliter finns kvar i femlitersflaskan. 

Få i Johans närhet hade kunnat säga särskilt mycket om han kvällen före unnat sig en rejäl bläcka, men även om hans senaste år – nästan 18 månader – innehållit mer mörker och fler sömnlösa nätter än han någonsin varit med om under sina tidigare 35 år, behöver ingen göra en orosanmälan. Flaskan, ett pris för Matchens spelare under åren i Bröndby, står där för att han på söndagskvällen använde en skvätt till den pastarätt som han lagade till familjen. 

Nu är det måndag förmiddag. Hustrun Frida är på jobbet och hans två söner är avlämnade på förskolan.