När Englands trupp till sommarens VM presenterades valde förbundsledningen en okonventionell strategi. Via sociala medier fick A-listekändisar som Prins William och David Beckham läsa upp varsitt namn. När turen kommit till Manchester City-spelaren Georgia Stamway dök Raheem Sterlings ansikte upp på mobilskärmen. I ett kort videoklipp önskade han Stamway och hennes »the Lionesses« lycka till i mästerskapet. En sådan maktfaktor är den 24-årige anfallaren i dag att han sömlöst smälter in när kungligheter och megastjärnor ska samlas för en god sak.
Så har verkligen inte alltid varit fallet. Alla som följt Sterlings karriär, från ung akademispelare i Liverpool till Pep Guardiolas favorit i Manchester City, vet att den är kantad av motgångar. De engelska tabloiderna har haft ögonen på honom hela vägen. Som jamaicansk invandrare, uppvuxen i ett utanförskapsområde i London, har han rutinmässigt tolkats som en nyrik bad boy.
I klubbfotbollen har han ifrågasatts regelbundet. I landslaget närmast tvångsmässigt. När England åkte ur EM 2016 beskrev The Sun hans insats som obscen och dömde ut honom som »en flopp«. Tre dagar senare kallade samma tidning honom för »idiot«.
Det höga tonläget i engelska medier har smittat av sig på läktarna, eller kanske fungerar det tvärtom? Oavsett vilket har knappt någon annan spelare på Sterlings nivå drabbats av så systematiskt hån och hat. Han har till och med utsatts för fysiskt våld. En Manchester Unitedsupporter tog sig 2017 in på Citys träningsplan, skrek att han hoppades att Sterlings tjej och barn skulle dö, kallade anfallaren för n-ordet och sparkade honom fyra gånger på benen.
Tidsbegränsat erbjudande
Du behöver vara medlem för att läsa vidare. Just nu: 0 kr första månaden eller 99 kr första kvartalet!
Har du redan ett konto? Logga in här.