Tyskar kidnappar Liverpools signum

En hundra år gammal låt är på väg att erövra ­Bundes­ligas läktare.

I mars 2016 avled en Borussia Dortmund-supporter av en hjärt­attack mitt under hemmamatchen mot Mainz. Nyheten spred sig snabbt på Westfalenstadion och trots en publiksiffra på 81 000 blev det nästan helt tyst. Inte ens när Shinji Kagawa gjorde 2–0 för hemmalaget i den 73:e minuten bröts tystnaden nämnvärt. Domaren Deniz Aytekin gick fram till Marco Reus och frågade om han visste varför stämningen var så konstig, men Borussiaspelaren hade inget svar. När någon i publiken stämde upp i You’ll Never Walk Alone tog först några få, och sedan allt fler, efter. Sången ökade i styrka och efter ett tag sjöng större delen av båda lagens ­supportrar för full hals.

Att de sjöng just denna sång var logiskt med tanke på dess budskap om hopp och solidaritet, men också för att bägge lagens supportrar kunde den utantill. På såväl Westfalenstadion som Opel Arena i Mainz är nämligen You’ll Never Walk Alone (YNWA) ett fast inslag.

Strax före jul 2016 hade den tyska veckotidningen Die Zeit en infografik över vilka av landets elitfotbollsklubbars supportrar som brukar sjunga YNWA. Av den kunde man utläsa att låten sjungs regelbundet av supportrarna till Mainz, Braunschweig, St. Pauli, 1860 München, Kaiserslautern och Borussia Dortmund, medan supportrarna till Mönchengladbach, Freiburg, Stuttgart, Hoffenheim, Nürnberg, Greuther Fürth, Dynamo Dresden och Darmstadt stämmer upp i läktarsången när andan faller på. Schalkefansen sjöng den också tidigare, men slutade helt i mitten av 90-talet när de kände att låten hade blivit allt för förknippad med ärkerivalen Borussia Dortmund.

Annons

I boken Die Hymne des Fußballs från 2013 skriver författaren Malte Oberschelp om hur denna låt, som på andra håll mest förknippas med Liverpool, kom att bli fotbollshymnen framför andra i Tyskland. 1991 var St. Pauli-supportern och fanzineredaktören Sven Brux i Glasgow och besökte utgivarna av Celticfanzinet »Not The View«. De tog med honom på Old Firm – det laddade derbyt mot Glasgow Rangers. Celticsupportrarna har sjungit YNWA nästan lika länge som Liverpoolfansen, och Brux och hans kompisar blev så imponerade av vad de hörde att de själva började sjunga den hemma på Millentor. Eftersom få andra där kände till låten såg de till att det lokala punkbandet The Rubbermaids spelade in en version till en samlings-CD med St. Pauli-musik. YNWA i punktappning saknade originalets dramatiska dynamik men blev ändå snabbt populär på Millentor. När The Rubbermaids låt hamnade på en CD med låtar från olika Bundesligalag lärde sig fotbollsfans över hela förbundsrepubliken åtminstone delar av texten.

Detta var en tid av omvälvning för den tyska fotbollen, då mycket av dagens organiserade och engagerade supporterskap tog fart. Året då St. Pauli först gick upp i Bundesliga, 1988, hade ligan ett publiksnitt på 18  934. Säsongen 2001/2002 hade det mer än fördubblats, till 45  116. Enligt författaren Malte Oberschelp spelade Hamburgklubben en viktig roll i denna trend, med ett starkt motstånd mot utvecklingen där ståplatser byggdes om till sittplatser. För många tyska fotbollssupportar blev sjungandet av YNWA en identitetsskapande markör, en del av motståndet mot kommersialiseringen av fotbollen. Klubbarna fångade upp intresset, såg gåshudspotentialen i YNWA och började spela den i sina PA-anläggningar. Många nytillkomna supportrar gillade hur ståplatspubliken – som nu hade trängts undan till kortsidorna – sjöng, och bollen var i rullning.

Men hur började det som i dag verkar ha blivit en trend på allt fler fotbollsläktare? I Dortmund­supportern André Schäfers dokumentär You’ll Never Walk Alone – Die Geschichte eines Songs från 2017 beger sig filmmakarna ut på jakt efter ursprunget till YNWA.

»Den begeistrade Gerry Marsden lyckades senare övertala de övriga band­­med­lem­marna i Gerry & The Pacemakers att de skulle spela in låten från musikalen.«

De första spåren finns i Budapest, där dramatikern Ferenc Molnár hade premiär för föreställningen Liliom 1909. Den mörka pjäsen blev inte någon omedelbar succé, men så småningom sattes den upp i Wien, Berlin och på Broadway. Den judiskättade Molnár tvingades fly från Ungern till New York efter att landet infört raslagar 1940 och var i behov av pengar. Han tackade ja till musikalmakarna Rogers och Hammersteins lukrativa erbjudande om rättigheterna till pjäsen. Rogers och Hammerstein gjorde om den till musikalen Carousel med ett mer hoppfullt slut, där hela ensemblen sjöng deras komposition You’ll Never Walk Alone. 1956 gjordes en filmatisering av musikalen. Den blev ingen publikframgång, men på en biograf i Liverpool satt den tonårige Gerry Marsden kvar efter en film med favoriterna Helan och Halvan. Nästa film var The Carousel, sedan skulle han se Helan och Halvan-rullen en gång till. Marsden somnade under musikal­filmens gång men vaknade upp till tonerna av YNWA. Den begeistrade Gerry Marsden lyckades senare övertala de övriga bandmedlemmarna i Gerry & The Pacemakers att de skulle spela in låten från musikalen. Covern nådde direkt förstaplatsen på den engelska singellistan, en placering den behöll i fyra veckor vintern 1963. Inför matcherna på Anfield brukade stadionspeakern spela de tio första låtarna på hitlistan i omvänd ordning, och på The Kop sjöng många i publiken med. När YNWA åkte ur topplistan klagade så många att klubben bestämde sig för att fortsätta spela den.

53 år senare, den 14 april 2016, möttes Liverpool och ­Borussia Dortmund i en Champions ­League-match på Anfield. Trots att gästerna ledde med både 0–2 och 1–3 blev det till slut seger för hemmalaget med 4–3. Förutom vinsten kunde många i Liverpoolpubliken känna stolthet över hur de praktiserat YNWA:s budskap om ­solidaritet. I det första mötet i Dortmund hade Liverpoolfansen gjort sig lustiga över hemma­supportrarnas »karaokeversion« av YNWA, för att sedan trotsigt stämma upp i en mäktig kör som överröstade Borussiasupportrarna. På Anfield förlorade gästerna läktarmatchen redan när vissa av dem sjöng med i hemmalagets officiella hymn, medan andra ansåg att det inte lät sig göras och höll sig tysta av respekt för låtens ursprung. Det var en vinst för fler än Liverpools supportrar.

Olof Peronius är frilansjournalist och bor i Braunschweig.