»Jag och Astrid skulle kunna berätta en fin historia«

Fotbollsprofiler gillar att avfärda kniviga frågor med att de är »hypotetiska«. Här drar ­Offside det presumtiva till sin spets. Denna gång: Lasse Granqvist, TV-kommentator.

Du kan resa i tiden och får chansen att referera om en match ur fotbollshistorien. Vilken väljer du?

– Det vore kul att kommentera en VM-final med Sverige, så det får bli finalen 1958, där Sverige till och med gör första målet och vi får se ett genombrott av en 17-årig Pelé.

Till samma match får du också utse en person ur historien som bisittare. Vem?

Annons

– Ja, något geni som kan bryta ner fotbollen i siffror kanske. Einstein? Nej förresten, jag skulle gärna referera en match med Astrid Lindgren, eftersom de mest positiva stunderna i fotboll är som små sagor i sig. Jag tror att jag och Astrid skulle kunna berätta en väldigt fin historia tillsammans.

TV4 bestämmer sig för att satsa på en daglig talkshow och tycker att du kan bli en svensk David Letterman. Vad säger du?

– Skomakare bliv vid din läst! Jag körde faktiskt talkshow i radio 1999, då jag satt i Efter 3. Det var helt okej, men jag insåg att min inre övertygelse fanns någon annanstans. Jag älskade sporten och ville tillbaka till den.

Du var en av pionjärerna inom innebandyn och var bland annat ordförande i Stockholms innebandyförbund i många år. Din bakgrund där ger dig nu möjlighet att lotsa in en av spelarna i fotbollslandslaget i innebandyns dito. Vem väljer du?

– Emil Forsberg, en kreativ spelare med stor initiativförmåga. Han skulle vara en person att bygga laget kring. Dessutom söker jag någon som kan sälja några extra biljetter, och det gör Forsberg.

Du ombeds dra en rövarhistoria från dina år i kommentatorhytten, vilken kör du på?

– Sverige–Rumänien i VM 1994. Strax före straffläggningen sa Ralf Edström i sändning att han behövde gå på toaletten. Jag svarade att det var fullständigt uteslutet i det läget. När Håkan Mild sköt sin första straff över hörde lyssnarna Ralf stöna »ååhh«. De trodde säkert att det var för missen, men faktum var att Ralf då fått tag i en pet-flaska och lättade på trycket i den.

En ung, aspirerande kommentator ber dig om råd för hur man ska lyckas. Vad menar du är det viktigaste att tänka på?

– Det enda viktiga, men också det svåraste: att vara sig själv. Som kommentator skapar man en nära relation till lyssnarna och då är det enklast om man är sig själv.

Glenn Strömberg ringer och frågar dig: »Lasse, tycker du att jag ska lägga av med mina ›whoooeeeååå‹-vrål?« Vad säger du?

– »Är du dig själv?« Faktum är att jag tror att Glenn är precis sådan. Precis som Niklas Holmgren inte gör sig till när han kommenterar. Då ska de köra vidare på det. Personligen uppskattar jag den inlevelsen.

Petter Hansson ringer och säger att han i flera år har varit ledsen för att du beskrev hans 2–0 mot Grekland i EM 2008 som »ett jävla skitmål«. Hur tröstar du?

– Jag hade svarat: »Petter, om inte det var ett skitmål, vad är då ett skitmål?« Jag hade försökt få honom att förstå hur stolt han borde vara. Att ligga på listan över viktiga skitmål, kan det bli bättre?

Kaos på förbundet. Inför VM ringer de och ber dig ta över tjänsten som presschef för landslaget. Vilka förändringar inför du omedelbart?

– För det första tycker jag inte att det är så dåligt skött. Men om det är något jag skulle ändra hade det varit att öka öppenheten. Det bästa medieträningsråd man kan tänka sig är: »Svara på frågan, värdera den inte!« Alltför många funderar för mycket och blir försiktiga. Svarar man bara på frågan inser man snart att öppenhet inte är så farligt.

Annons