»Pa Dembo får bli min mentala tränare«

Fotbollsledare gillar att avfärda kniviga frågor med att de är »hypotetiska«. Här drar Offside det presumtiva till sin spets. Denna gång: Kjell Jonevret, arbetslös tränare.

Du ska sommarprata 2018 och din producent föreslår att du inleder med något talande från dina fem månader som tränare för sydafrikanska Orlando Pirates. Vad fokuserar du på?

– Sydafrikansk fotboll är den svarta befolkningens sport och att se deras glädje under matcherna är något jag alltid kommer att minnas. Under ett par timmar glömde de alla sina problem, de sjöng och dansade på läktarna. Och aldrig märkte jag av några läktarproblem.

Du får tillbringa en vecka med valfri ledare från historien. Vem väljer du? 

Annons

– Ett par dagar med Julius Caesar hade ju varit kul! Vad fan var det som hände där egentligen? Någon dag med Mahatma Gandhi hade också varit intressant. Hur lyckades han ena en hel kontinent? I modernare tid säger jag David Leadbetter, golfinstruktören som ibland kallas »Svinggurun«. Jag behöver hans expertis.

Sydafrikas fotbollsförbund bjuder in dig till seminariet »How to make South African football great again« – vad väljer du att prata om?

– De måste få ordning på sina akademier igen. Och jag tror nästan att spelarna har det för bekvämt i högstaligan, motivationen att nå Europa är inte lika stor längre. Det kanske också är positivt. Fler har det bra ekonomiskt, men det blir färre riktigt bra spelare.

I ditt nästa tränaruppdrag måste du plocka in två assisterande från Djurgårdens guldlag 2005 samt en spelare som ska fungera som »mental rådgivare«. Vilka blir det?

– Markus Johannesson var min kapten och han verkar ha ett bra analytiskt öga. Någon måste pigga upp också, så Tobbe Hysén får frågan. Han kan dra lite roliga vitsar och borde vara bra på språk efter sin tid i Kina. Pa Dembo Touray får bli min mentala rådgivare. Han hade det inte alltid så lätt, han blandade och gav och kan säkert dela med sig av några lärdomar.

Du får ändra ett beslut från din karriär, vilket blir det?

– 1984 gick jag till AIK från Brommapojkarna. Samma vinter skadade jag axeln ganska allvarligt i en bandymatch, vilket gjorde att jag aldrig kunde göra mig själv rättvisa i AIK. Jag slet med skadan i flera år. Jag skulle aldrig ha gått in i den duellen!

Du blir stoppad på gatan av en beundrare som tycker att du fått för lite uppskattning i Sverige. Håller du med?

– Både och. Jag har blivit utsedd till Årets tränare i både Norge och Sverige, men båda gångerna har det slutat med att jag fått sparken något år senare. Så »kredd« är inte alltid så bra. Jag tycker nog att jag fick erkännande efter SM-guldet och än i dag kan djurgårdare stanna mig på gatan.

Du får i uppdrag att skriva en krönika med rubriken »Min konstigaste fotbollsupplevelse«. Vad berättar du om?

– »Miraklet i Haugesund.« 1988 behövde mitt Viking Stavanger vinna i sista matchen för att gå upp i Tippeligan. Vi kvitterade på övertid och i 96:e minuten nickade en av våra spelare bollen ur händerna på målvakten som skulle göra en utspark. Det var tillåtet på den tiden. Målvakten rev ner vår spelare och vi slog in straffen. Norrmän brukar säga att de minns var de befann sig när de såg den matchen, precis som folk minns var de var när de fick höra att Palme mördats.

En fransk journalist vill veta hur det var att träna Ibrahim Ba i Djurgården. Vad säger du?

– Jaaa … Vad gjorde han där? Jag minns att Bosse [Andersson, sportchef] ringde: »Ba vill komma till Djurgården!« »Varför det?« undrade jag. Han var helt okej, men det lyfte aldrig. Det var en trevlig kille med härlig frisyr. Ibland satt han och snackade med sin polare Maldini i telefon. Jag lärde inte honom mycket, han hade peakat många år tidigare.