»Kör sten, sax, påse istället!«

Fotbollsprofiler gillar att avfärda kniviga frågor med att de är »hypotetiska«. Här drar ­Offside det presumtiva till sin spets. Den här gången: Richard Henriksson, fotbollsexpert på Radiosporten.

Du får intervjua valfri fotbollsprofil till en entimmesspecial i Radiosporten. Vem väljer du?

– Mario Balotelli. Till en hel timme vill jag ha både högt och lågt. Han lär ha en drös vilda historier att berätta, men det känns också som en människa med många lager i sig. Jag tror att han kan ge tänkvärda perspektiv på sin uppväxt i Italien. »Hyss och allvar med Mario!« Jag skulle lyssna.

Du får välja en landslagströja som du från och med i morgon måste bära varje dag i resten av ditt liv. Vilken blir det?

Annons

– Lätt. Italiens 1990. Möjligen är det ett opportunt val eftersom 90-tal är hett nu. Men jag har alltid tyckt om den och dess glans passar till både vardag och fest. Jag tror också att jag passar ganska bra i azurblått.

Du ska segla jorden runt och får ta med en av dina gamla tränare som styrman. Vem blir det?

– Torbjörn Nilsson, som var min tränare i U21-landslaget. För det första är han från västkusten och har säkert båtvana. Primärt gäller det att överleva och Torbjörn är både klok och solidarisk. Det skulle inte bli någon Flugornas herre-stämning vad gäller provianten. Av alla mina tränare är han också den som jag hade mest intressanta samtal med. 

Du får ändra en fotbollsregel. Hur tänker du?

– Äntligen! I 20 år har jag velat avskaffa slantsinglingen före avspark. Den är inte alls anpassad efter publiken och det är sjukt att traditionen lever kvar. Nej, slopa slantsinglingen – kör sten, sax, påse i stället. Alla fotbollsspelare är tokiga i sten, sax, påse. Det hade blivit kanon-TV och dessutom spännande att föra statistik på vilken lagkapten som är skickligast med näven. 

Hemglass bestämmer sig för att byta ut sin glassbilsmelodi mot »en typisk Radiosportenlåt«. Vilken håller du tummarna för?

– Kanonidé. Vår vinjett är ju mest klassisk och titeln – Mucho gusto – skulle nog tilltala den mer språkkunniga delen av glasspubliken. Annars tror jag att saxofonsolot i Eurythmics Thorn in My Side hade funkat perfekt.

En praktikant på Radiosporten frågar vem av dina lagkamrater från Djurgårdens guldlag 2002 som gav dig mest bekymmer på träningarna. Vad svarar du?

– Om praktikanten är ung sjunger jag Stefan Rehns lov eftersom den yngre generationen kanske inte ens vet vem han är. Lite tillspetsat: när vi körde tvåmål visste man att man skulle förlora om Rehn var i andra laget. Han var inte direkt etta på fystesterna, men när jag såg honom spela förstod jag hur mycket spelförståelse betyder.

Discovery ger dig 5 000 mer i lön för att du ska bli expert i deras allsvenska sändningar nästa år. Byter du jobb?

– 5 000? Det är trevligt folk som jobbar där och många av dem är superkunniga. Men 5 000 kronor mer än vad jag har nu? Det skulle kännas för konstigt att tjäna hälften så mycket som mina nya kollegor på Discovery.

Du får spela om en match från din karriär. Vilken väljer du?

– Min första, som sexåring med Djurgården på Tanto Bollplans grus. Mixen av nervositet och förväntan, hur stort allting kändes. Laget vi skulle möta hette Stockholmspolisen, bara en sådan sak. Vad var det för några? Och jag oroade mig över mina knickers. Alla i Djurgården hade mörkblå knickers – mina var klarröda. Det låter kanske som ett jobbigt minne, men jag kan längta tillbaka till känslostormen från den dagen.

Du får spökskriva en svensk spelares självbiografi. Vem är du mest nyfiken på?

– Martin Dahlin. Han kom fram på 80-talet och var rätt kontroversiell med sina armbågar och sin »här kommer jag«-attityd. I dag är nästan alla spelare så, men då uppfattade jag det som att han stack ut. Dahlin sitter nog på mycket starkt som aldrig har berättats. Utöver det har vi hans agentliv i dag, och så VM -94 förstås. Vi måste ju sälja lite böcker också.

Annons