När Tyskland rustade för hemmafest 2006 var landslaget utskällt och förväntningarna låga. I EM två år tidigare hade de åkt ut i gruppspelet. Röster höjdes om att stommen var för svag och att tysk talangutveckling hade halkat efter. Visserligen hade landslaget vunnit VM-silver 2002, men de gjorde det utan att imponera och behövde inte möta ett enda världsklasslag förrän i finalen. Bara de mest gladlynta tyskarna vågade hoppas på en hemmaframgång fyra år senare. Ett oprövat Tyskland med Philipp Lahm, 23, Bastian Schweinsteiger, 22 och Lukas Podolski, 21, i huvudrollerna motbevisade skeptikerna och vann VM-brons. Laget hyllades och fick smeknamnet »världsmästarna av hjärtan«.
Marcell Jansen spelade bara en match i hemma-VM 2006. Han startade som vänsterback i bronsmatchen mot Portugal. Och kanske var det just den segern som banade väg för en tysk storhetstid.
– Från att jag kom med i landslaget 2005 levererade vi starka resultat hela tiden, säger Marcell Jansen. Först brons 2006, sedan var jag med och vann silver i EM 2008 och så ett nytt brons i VM 2010. Naturligtvis hade vi bra spelare, men framför allt gjorde vi ett hårt och bra arbete. Vi fick mosaikstenarna att sitta ihop. Och det är precis vad dagens tyska landslag också behöver lyckas med. Potentialen och kvalitetsspelarna finns där.
Marcell Jansen hamnade utanför truppen i EM 2012 och VM 2014. När Tyskland blev världsmästare i Brasilien följde han sina tidigare landslagskamrater på avstånd. Efter det guldet har landslaget inte varit i närheten av samma höjder. Kanske blev spelarna för gamla, eller mätta av all framgång? Kanske kunde man redan 2014 se att laget började dala. Det tyska laget krossade visserligen Portugal med 4–0 och Brasilien med 7–1 på sin väg mot VM-bucklan, men de hade också svårt att övertyga mot Ghana i gruppspelet och var illa ute mot Algeriet i åttondelsfinalen. Var de egentligen som bäst redan 2010?
Du har väl inte missat?
