»Tungt skott där«, kan man höra en TV-kommentator slänga ur sig när en spelare avlossar ett skott. Men vad är det egentligen som särskiljer ett tungt skott från ett »vanligt« hårt? Offsides praktikant William Gustafsson försöker reda ut.
Text: William Gustafsson
När Johan och vikarie-Fredrik i podden förra veckan hamnade i det fotbollsfilosofiska samtalet om vad som är ett hårt respektive tungt skott väcktes fotbollsnörden i många lyssnare till liv. På Twitter och Instagram satte diskussionen fart och förslag på både hård- och tungskjutare flög genom luften, där namn som Torsten Frings och Zlatan Ibrahimović nämndes som exempel.
Själv, som en spelare som varken skjuter tungt eller särskilt hårt, började jag direkt gräva ner mig i klipp på hårda skott för att försöka hitta facit. Frings kanon mot Costa Rica under VM 2006 blev starten på några intensiva timmar när det ena efter det andra skottet gicks igenom. Jag insåg snabbt att volleyträffen tar bort mycket av det tunga i ett avslut, det ska till en rejäl pendel genom bollen för att ett volleyskott ska bli tungt. Sunday Olisehs 3–2-avgörande mot Spanien i VM 1998 är det klaraste exemplet på när en studsande boll ändå kan skjutas tungt med rätt pendelrörelse.
Utförandet spelar en viktig del när bollen trycks iväg, där träffen, men också spelarens rörelser och utseende spelar en roll. Tekniska spelare med bra tryck i bössan tenderar att vara hårdskjutare, där Jesper Karlsson nämndes i podden som en spelare med ett hårt skott. Det allra tydligaste exemplet är dock brassen Hulk, som med sin explosivitet gjorde sig känd som en användare av det hårda skottet.
Vill man istället leta efter spelare med tunga skott bör man kolla längre ner i planen. De allra flesta tunga målen som gjorts kommer från försvarare eller den defensiva mittfältsrollen, när ett något stabbigt utförande leder till ett skott som aldrig riktigt vill sluta stiga. Inte blir det mindre tungt om spelaren är så där lagom bitig i kroppen, eller ännu hellre: härligt gänglig. Eftersom jag uppskattar den tyska fotbollen är min personliga favorit här Naldo, brassen som brassade på i lag som Schalke 04, Werder Bremen och Wolfsburg.
Det allra hårdaste skottet som uppmätts på en fotbollsplan stod Ronny Haberman för när han bokstavligt talat bombade in bollen för sitt Sporting 2007. 221 kilometer i timmen är den officiella siffran, och min egen analys är att skottet känns för hårt. Det är något med att målvakten ser helt chanslös ut som gör att det går mer åt det hårda än tunga hållet. Det som nästan, men inte riktigt, väger över vågskålen åt ett tungt skott, undrar ni? Självklart är Ronny försvarare.
Förutsättningar för ett tungt skott skiljer sig också mycket mellan gångerna. Jag är av åsikten att skotten känns bra mycket mer tunga på en lerig plan i hällregn än ett soligt möte på en perfekt klippt matta. Att skottet avlossas med skor som liknar Copa Mundial gör det inte sämre. VM-bollen Jabulani tog nästan helt bort det tunga skottet, även om Giovanni van Bronckhorst med sitt semifinalmål mot Uruguay gjorde ett gott försök.
Den brasilianska mittbacken och förre Chelseaspelaren Alex sköt ofta och gärna tunga skott. Motsatsen på hård-tungskalan stod Zlatan för med sitt mål mot Ungern i VM-kvalet 2005. Ett rappt men stenhårt skott, där bollen färdas oväntat snabbt, vilket ställer till det för målvakten.
Som avslutning är det viktigt att påpeka hur det tunga skottet verkligen inte behöver gå i mål, det är snarare så att skottet känns tyngre om målvakten räddar med viss svårighet eller att ett avslut stannar på ett blockerande ben. När Ronald Koeman gjorde sitt matchavgörande frisparksmål mot England 1993 skjuter han på första försöket ett oerhört tungt skott som träffar en framrusande engelsk mur. På andra försöket går han ifrån båda varianterna och visar att man inte behöver skjuta varken hårt eller tungt för att avgöra matcher.
- Mer:
- Offsidesnack
