Sanningen om Grytgölsstraffen

Text: Johan Orrenius

 

Först en uppmaning. Vill du få ut något av den här texten, var snäll och inled med att först se det korta klippet här ovanför. 

Har du gjort det nu? Bra. Då såg du en sekvens från en division sex-match mellan Grytgöls IK och Medevi IF 1993. Du såg hur bortalaget Medevi får en billig straff och att det uppstår förvirring kring vem som ska slå den. Först skriks det på upphetsad östgötska efter någon Ekman.

– Ekman tar’n! Ekman tar’n då!

Men ingen Ekman kliver fram. Istället ropfrågar nummer 11 i Medevi, lätt irriterat:

– Fan ska jag ta’n eller? Helvete.

Medan den motvillige straffskytten vaggar fram mot bollen hörs en närmast panikslagen röst som i grevens tid försöker stoppa händelseutvecklingen.

– Nej… Nej, inte han! Faaaan.

Det gastas förtvivlat efter en »Jagge«, men varken han eller den tidigare nämnde Ekman ger sig till känna. Så den motvillige straffskytten skjuter. Och bränner. Utbrottet som följer därefter är lätt att förstå.

– Fan skulle jag ta’n för!? BEDRÖVLIGT!

På hörnan som följer gör ändå Medevi mål och här måste man beundra straffsumparens mentala styrka. Det är nämligen han som med en stark nick serverar en lagkamrat öppet mål. Ändå verkar han inte det minsta glad. Medan medspelarna firar är hans tankar kvar i förvirringen som rådde före straffmissen.

– Fan, det måste ju va nån annan som kan ta straffen! Fan, jag blir tokig!

Och sedan slutar klippet. Mer än så är det inte och det går förstås att ifrågasätta varför jag ägnar en 26 år gammal straffmiss från division sex ett sådant intresse. Men Medevi IF kommer trots allt från min hemkommun Motala, och ända sedan någon vänlig själ lade upp »Grytgölsstraffen« på Youtube har den någon gång i kvartalet skänkt mig en viss glädje (och kanske hemlängtan). Så med de stundande seriestarterna som lite lagom krystad anledning tänkte jag att nu är det dags, nu ska SANNINGEN OM GRYTGÖLSSTRAFFEN äntligen berättas.

 

Vi börjar med den inte helt irrelevanta frågan: Varför filmade någon en division sex-match i Grytgöl 1993? Mannen att tacka heter Roger »Lolle« Samuelsson. Han spelade i Medevi IF:s B-lag och närde ett visst teknikintresse. Inför säsongen -93 köpte han sig en videokamera.

– Sedan följde jag Medevi med kameran hemma som borta i två års tid, säger Lolle med ett tonläge som får detta beslut att framstå som fullt normalt.

Hemma på Hjärnevallen brukade Lolle filma från taket på en korvkiosk för att få en bättre vy. På bortaplan kunde han ibland hitta ett skjul att klättra upp på, men ofta fick han nöja sig med marknivån. Han tror att det var så i Grytgöl också.

Grytgöl, ja. Namnet har ju något. Det låter som ett ställe där vättar, troll och annat oknytt kan tänkas hålla till. Typ: »Barn! Ni får aldrig öppna brunnslocket, då kommer Grytgölsmannen och tar er!« Grytgöl ligger hur som helst utslängt någonstans i de norra östgötaskogarna, bara några kilometer från Örebro län. Ett par hundra invånare sist någon orkade räkna. Det är ingen plats man bara råkar passera.

– Vägen till Grytgöl… man blir åksjuk bara av att cykla dit. Om Medevi ligger in the middle of nowhere vet jag inte vad man ska säga om Grytgöl.

Det är Thomas »Jagge« Jaglén som säger det. 1993 var han en hyggligt målfarlig anfallare i Medevi. Han minns sin spelartid där med värme, mest för att han hade många kompisar i och kring laget.

– Grytgöl borta var väl ingen särskilt viktig match egentligen, säger han. Vi spelade inte många viktiga matcher. Vi hade mest roligt. Ett år låg vi i fyran och hade en avgörande match för att hänga kvar. Men en spelares 30-årsfest prioriterades före. Vi förlorade matchen med 8–0. Lite det stuket var det.

I straffklippet från -93 spelar Jagge en viktig roll. Det är han som blir fälld av Grytgölsmålvakten och får domaren att peka på straffpunkten. Men blev han verkligen nerdragen?

– Jag har i alla år hävdat att jag blev brutalt fälld, säger Jagge. Men jag kan väl komma med ett litet scoop nu då: det gjorde inte särskilt ont…

Jagges eventuella filmning var också anledningen till att han inte klev fram när Medevi behövde honom. Egentligen var han lagets ordinarie straffskytt.

– Det fanns en känsla av skuld och skam när jag låg där i gräset, säger Jagge. Jag ville inte gå upp och dunka dit en straff efter det.

Okej. Men Ekman, då? Det ropas mer efter Ekman än efter Jagge i klippet. Vem var han, och varför ville han inte slå straffen? Ekman visar sig heta Conny i förnamn och berättar att han aldrig uppfattade att det ropades efter honom.

– Först efteråt har jag förstått att det var så, säger Conny Ekman. Jagge slog i princip alla straffar, så jag tänkte väl att han skulle ta den här också.

Jagge säger att han inte ville slå straffen eftersom han hade filmat. Att han skämdes lite.

– Jaså? Det låter konstigt. Jagge föll alltid mycket enkelt, väldigt italiensk så där. Så jag förstår inte vad som skulle ha varit så speciellt just den här gången.

 

Så kommer vi till huvudpersonen: Medevis nummer 11, mannen som blir så jävla arg över att han tvingas lägga straffen i Grytgöl. Peter Almén heter han. Och jag får medge att pulsen stiger en aning när han berättar att det är hans lillebror Anders – målvakt i Medevi – som desperat skriker att Peter absolut inte bör lägga straffen. 

– Brorsan anade väl vad som skulle hända, säger Peter. Jag var ingen straffskytt. Jag låg långt ner på rankingen där. Men ingen annan ville ju ta den!

Peter Almén erkänner att han inte var helt i balans när bollen lämnade foten. 

– Vi var jävligt dåliga i den matchen överhuvudtaget. Och vid straffen blev det bara så fel. Jag var inte tokfokuserad, det var jag inte.

Det roliga är ju att du fortfarande är så arg när ni gör mål sedan, trots att du assisterade.

– Jag var så kvar i straffen. Känslorna tog över.

Var du arg på brorsan efteråt?

– Nej, han hade ju rätt. Jag borde aldrig ha slagit straffen. Ganska snabbt efteråt kunde vi skratta tillsammans.

Var du en spelare som ofta tappade humöret?

– Nej, ytterst sällan. Jag var väldigt lugn. [Conny Ekman: »Det var typiskt Peter, han kunde tända till snabbt.« Jagge Jaglén: »Peter var definitivt en hetlevrad spelare.«]

 

26 år efteråt minns alla inblandade Grytgölsstraffen som »en rolig grej«. Sedan Lolle Samuelsson lade upp klippet på Youtube 2012 blir spelarna ofta påminda om den av vänner och bekanta som, liksom jag, roats framför skärmen.

– Jag har varit ungdomsledare i fotbollen i många år, säger Peter Almén. Jag vet inte hur många ungar som har sett Grytgölsstraffen och vill snacka om den med mig. De viftar med sina telefoner och skrattar åt mig. Men det bjuder jag på. 

Hur matchen mot Grytgöl faktiskt slutade minns ingen exakt. Peter Alméns »vi kan ha vunnit med 2–1« är det närmaste vi kommer. Däremot vittnar alla om att 1993 var en stark säsong för Medevi och att laget faktiskt klättrade upp till division fyra sedan.

– Då lyfte någon frågan om vi borde höja träningsdosen, säger Conny Ekman. Men ingen var sugen på det. Vi körde på med två gånger i veckan och alltid tvåmål på träningen. Vi hade flera bra spelare, men var inte så seriösa. I BK Zeros, ett annat Motalalag, brukade de säga: »De som inte vill ta i och jobba hårt kan dra till Medevi!« Vi körde mest för att det var kul. Och kul hade vi definitivt.

Den avslappnade och glada stämningen kring laget var också en av anledningarna till att Lolle Samuelsson filmade så mycket. Efter varje match klippte han, med hjälp av två videoapparater, ihop ett »highlightpaket« på 5-10 minuter. Han har fortfarande kvar VHS-banden hemma.

– Där finns många timmar Medevi, säger han. Och kanske några fler guldkorn man skulle kunna lägga ut. Men Grytgölsstraffen blir nog svår att toppa.


Fotnot: Efter publiceringen hörde filmaren Lolle av sig. Han tyckte att det var lite synd att spelaren som faktiskt gör mål i klippet aldrig nämns. Så här kommer det: Björn Hallberg! Lolle ville också bekräfta Peter Alméns heta humör med en anekdot innehållande en B-lagsmatch, en domare och en näve grus. Det får räcka så.

Artikeln publicerades 29 mars 2019 och är skriven av .
Annons