Seriestarten närmar sig och de sedvanliga diskussionerna tar vid. Vilka har värvat bra? Vilka är det »upp till bevis« för och vilka får nöjet att slå ur underläge? Och så klassikern: »Får de en bra start kan de bli farliga«. Denna standardformulering yttras av såväl hobbytyckare runt fikabordet som av experter i fräscha TV-studios. Varför detta ständiga tjat?
Det uppenbara är att matcherna i början av serien ger tre poäng som man sedan får ta med sig resten av säsongen. Skönt! Å andra sidan delas det ju ut precis lika många poäng för en matchseger en regnig kväll i oktober. Men det är sällan där utgångspunkten för diskussionen ligger. Bra start-argumentet används snarare i spekulationer kring hur en klubb hanterar sportslig motgång.
Förenklat brukar kedjan se ut så här: Lag förlorar, supportrar blir arga, styrelse och sportslig ledning blir stressade. Här någonstans brukar det också påpekas att spelarna tappat självförtroendet. Ah, detta inom idrotten lika heliga som komplexa ord. Försök sitta igenom en fotbollssändning utan att ordet »självförtroende« nämns. Det är större chans att studion missar att nämna hur målvakten skötte sig.