Foto: Daniel Nilsson

»Instinkten avslöjar tränarens filosofi«

Andreas Brännström är Offsides tränarkrönikör. I sin sjätte krönika ställs han mot väggen av en tränarlegendar.

 På ett tränarkonvent i Nederländerna lider en lång dag mot sitt slut och jag slår mig ner vid ett bord för lite allmänt fotbollssnack. Efter någon minut stannar en äldre, inte helt okänd, holländsk tränare till och böjer sig över mitt bord. Leo Beenhakker ser mig i ögonen och frågar: 

Four–four or zero–zero? 

Jag tystnar i ett par sekunder. Beenhakker höjer ögonbrynen och skjuter sitt fårade ansikte närmare mitt för att tydliggöra att jag redan tänkt för länge och att det är läge att komma med ett svar.

Annons

 

Tränare kan ägna dagar åt att diskutera fembackslinjens fördelar och nackdelar jämfört med fyrbackslinjen. Vi kan ha evighetsdebatter om huruvida två forwards eller tydliga anfallsyttrar är att föredra. Men det är inte i diskussionerna eller i tidningsintervjuerna inför säsongen som en tränares fotbollsfilosofi visar sig som tydligast. Titta istället efter: Vilka beslut fattar personen i skarpt läge? 

Studera tränaren vars lag är i uddamålsledning med några minuter kvar. Motståndaren flyttar fram allt den har i jakt på en kvittering. Pulsen stiger hos tränaren, de tre poängen är nära, ett byte återstår. Vad göra? Ytorna som den forcerande motståndaren bjuder på lockar till att slänga in en forward till. Å andra sidan: Kanske klokast att sätta in en defensiv spelare och tajta utrymmet framför den egna backlinjen? Klockan tickar. Bestäm dig nu!

Bortom alla standardformuleringar (»vi ska bedriva ett eget spel«, »vi har en långsiktig plan«) anser jag att det är den här typen av ögonblick som verkligen avslöjar en tränarens innersta instinkter. Alex Ferguson beskriver i sin självbiografi José Mourinho som en väldigt bra tränare, men han slår också fast en skillnad mellan dem. Nämligen att han själv alltid går ut för att vinna matchen, oavsett vilka spelare han har tillgång till, medan »José först funderar på hur han inte ska förlora matchen«. De är båda tränare som nått stora framgångar, men deras respektive instinkter har gjort vägarna till titlarna väsensskilda. 

En annan tydlig del av instinktiva vägval är hur man hanterar sitt lags brister. Alla lag har svagheter, samtliga tränare vill hitta sätt att dölja eller kompensera dem. Om du till exempel har en individuellt svag backlinje men många skickliga offensiva spelare (hej, Unai Emery!) – hur väljer du? Låter du de offensiva släppa loss i tron att de kan kompensera för bristerna, eller försöker du dölja dem genom att skydda din backlinje hårdare? 

Valet här säger också något om hur mycket av din energi som läggs på det egna spelet. Inför en match kan jag som tränare prata om varenda motståndarspelare och deras tio sätt att hota oss. Eller så kan jag repetera alla små detaljer i vårt eget spel i förhoppning om att det kan göra oss ännu lite bättre den här gången. Anpassa sig eller försöka dominera? Låsa in eller låsa upp? Oavsett vad man föredrar (inte här och nu, utan när man står där med kniven mot strupen och ens innersta instinkter tar över) kommer valet att prägla tränarkarriären. 

 

På tränarkonventet upprepar en allt mer otålig Leo Beenhakker frågan:

Four–four or zero–zero?

Jag känner att vi trots allt är i Nederländerna och får ur mig ett »four–four«. 

Good, säger Beenhakker och slår sig ner på stolen bredvid mig. Now we can talk.


Andreas Brännström är ­tränare i Jönköp­ings Södra IF och fast krönikör i Offside hela ­säsongen.