»Visst, du har kvaliteter. Men i mitt system spelar nummer nio så här.«
Orden var Arrigo Sacchis. Klubben var Milan. Och forwarden som fick uppmaningen att anpassa sig till systemet var ingen mindre än Marco van Basten. I den anfallsglada holländska ligan hade van Basten snittat ett mål per match. I världens försvarsstarkaste liga fick Sacchi ut nästan lika mycket av honom, och det är fortfarande ett av de bättre exemplen på att få saker slår en bra spelare som underordnar sig ett system. Långt senare använde Sacchis efterträdare Fabio Capello holländaren som exempel när han ville »banka Ajax ur kroppen« på ett annat uppmärksammat nyförvärv från Eredivisie – Zlatan Ibrahimović.
Arrigo Sacchi var en bestämd man. För bestämd, tyckte vissa. Många timmar av taktisk drillning där spelarna flyttade som en enhet för att krympa motståndarnas ytor var en vital del av träningen. Paolo Maldini sade att Sacchi var fantastisk, men att det kom en dag när spelarna inte orkade mer. De blev mentalt dränerade. Men Sacchis Milan är än i dag en stark referens för många tränare.
Inför VM 1998 bjöd Aimé Jacquet på ett annat exempel när han chockade fotbollsvärlden genom att lämna Éric Cantona och David Ginola utanför Frankrikes trupp. Motiveringen var tydlig: »Antingen bygger man allting kring dem, eller så använder man dem inte alls.« Jacquet gjorde sitt val och efter VM-guldet kunde få ifrågasätta beslutet.
