Det var en 18-miljoner-kronorsfråga. Stade Rennais klubbdirektör Pierre Dréossi vägde tekoppen i handen, stirrade mig stint i ögonen och undrade:
– Vad tycker du om Kim Källström egentligen?
Vi satt på Park Inn Hotel i Märsta, snön yrde utanför fönstret. Det var den 3 december 2003 och Dréossi var i Stockholm för att slutförhandla om Allsvenskans mest omskrivna talang. Dagen före hade han träffat djurgårdsledarna Bosse Lundquist och Tommy Jacobson på Sky City vid Arlanda. Övergången var mycket nära. Nu ville Dréossi bara hämta in de sista detaljerna; en reporter som kommit till hotellet för att intervjua honom passade hans syften utmärkt.
Min blick flydde mot den torftiga frukostbuffén fem meter bort, jag visste inte vad jag skulle svara. Naturligtvis skulle inte min åsikt spela en särskilt stor roll i sammanhanget men om den nu var av värde, vem var jag att sumpa en 21-årings chans att bli utlandsproffs?
