Den fysiologiska klockan

Att nå EM-form på några månader efter ett långt uppehåll är svårt. Att göra det och samtidigt ta hand om ett litet barn är ännu svårare.

I början av november 2011 kände sig Josefine Öqvist sliten. Det hade varit ett intensivt fotbollsår: VM-brons med landslaget i Tyskland, allsvensk toppstrid med Tyresö och till sist cupfinal i Göteborg. Därför var det inte konstigt att kroppen behövde vila. Men det här var inte den vanliga tröttheten som brukar infinna sig efter en lång säsong. Josefine tyckte att hon flåsade efter minsta ansträngning. Hon kände sig »konstant småsjuk«, men förutom den låga energin fanns inga tecken på att hon inte var frisk.

Efter några veckor bestämde hon sig för att göra ett graviditetstest – bara för att utesluta möjligheten. När testet visade sig vara positivt fick hon en mindre chock. Barn ingick inte i hennes och pojkvännen Stefan Lassens planer för den närmaste tiden. De bodde inte ens i samma stad: Josefine spelade fotboll i Tyresö, Stefan var hockeyproffs i Malmö Redhawks. Dessutom skulle Sveriges damlandslag spela OS om ett drygt halvår, och där hade Josefine tänkt vara med.

Annons

Direkt efter beskedet ringde Josefine till Stefan. Han satt i Malmös spelarbuss, på väg till Örebro för en bortamatch i hockeyallsvenskan. De bestämde att Stefan skulle komma till Josefines lägenhet vid Fridhemsplan efter matchen, senare på kvällen.

Under timmarna som följde funderade Josefine. Vad skulle Tyresö säga? Ingen av de andra spelarna i laget var mamma. Hon kände överhuvudtaget inte till någon annan kvinnlig fotbollsspelare som hade fött barn mitt uppe i karriären. Josefine var 28 år. En förlossning sommaren 2012 skulle omöjliggöra spel i OS. Och sedan då? Om hon skulle ta sig tillbaka till toppnivå och samtidigt ta hand om ett litet barn höll det knappast att pappan bodde 619 kilometer bort.

Men mer än något annat var Josefine Öqvist glad. Planerat eller inte – efter alla tårar de senaste åren var det här något att känna lycka över. Hon tänkte på sin storasyster som gick bort 2009. Carolines död hade fått Josefine att värdesätta livet på ett annat sätt.

När Stefan kom till Stockholm efter matchen i Örebro var beslutet givet: de skulle behålla barnet. Ett missat OS vägde lätt i jämförelse. Men Josefine var ändå säker på att hon ville återvända till fotbollen efter mammaledigheten. Hon hade vunnit två medaljer med landslaget, men inget guld. Och det första mästerskapet efter OS var EM i Sverige.

Logga in eller skapa ett konto för att läsa vidare

Kom igång med din gratis provperiod!

0 kr första två månaderna. Därefter 35 kr / månad. Avsluta när du vill. Pengarna dras varannan månad.

  • Magasinet i din brevlåda
  • Alla utgåvor som PDF
  • Allt webbinnehåll
  • Avsluta när du vill
Kom igång nu!

Fakturaprenumerant?

Klicka här för att aktivera ditt konto

Har du redan konto?

Glömt lösenord?