Det sker första gången i femte minuten. Domaren blåser frispark på mittplan och Kim Källström slår brett ut med armarna och lägger sig till med en vädjande min. Domaren går fram till honom. De diskuterar situationen som gått Stade Rennais emot och klappar om varandra innan matchen blåser igång igen. Tre minuter senare gör svensken det på nytt; avblåsning, suck och armarna ut från kroppen. Det är kvartsfinal i franska cupen mot Montpellier. Arenan Stade de la route de Lorients läktare är fyllda med folk som skriker ut sitt stöd för Kims klagomål.
Det är mitt fjärde besök i Rennes sedan Kim flyttade hit. Mycket är sig likt men gesten ny.
När jag var här i januari 2004 var allting nytt för Kim. Han såg »Sagan om konungens återkomst« dubbad till franska utan att fatta ett ord. Han vandrade staden runt i jakt på en öppen restaurang klockan
sex på kvällen, klagade över att fransmännen vägrade äta i normal tid och när han till slut hittade ett öppet crêperie sa han:
– Vill du käka crêpes? Det kan jag tänka mig, det är väl franskt? Jag har aldrig ätit det men man måste ju testa.