»Många hoppades nog att jag inte skulle komma tillbaka«

Den som hoppar in i en taxibil i centrala York och säger »the old chocolate factory« till chauffören har det troligen bra ställt. För fem minuter senare, efter att man rattats runt bland de kullerstensgator, grönmossiga broar och färgglada husfasader som tillhör staden som The Sunday Times i våras utsåg till »The best city to live in the UK«, rullar bilen in i ett område som fram till 2005 var en av de största chokladfabrikerna i England, men som i dag är ombyggt till ett lyxlägenhetskomplex med en stramt inredd lobby, där en piccololiknande man i hög hatt artigt säger »Hello, sir« och »Goodbye, madame« till hyresgästerna som kommer och går på det skinande golvet.

Eller så är man bara en journalist som ska träffa Sebastian Larsson. I sådana fall tar man hissen upp till den femte våningen och kliver in i en ljus lägenhet med vidsträckt utsikt över en hästkapplöpningsbana. Leksaker ligger utspridda över golvet. En kvinnoröst ropar »Bissen« och meddelar sekunden senare maken att hon tar med sig döttrarna ut och springer. Sedan sitter man mitt emot en 32-årig fotbollsspelare som bott mer än halva sitt liv i England och som för mindre än ett år sedan tackade nej till ett La Liga-kontrakt med Levante i soldränkta Valencia för att istället bara flytta 15 mil söderut från Newcastle och signera ett ettårskontrakt med Championshipklubben Hull City, som sedan Sebastians beslut mest krigat för sin överlevnad i serien.

När han pekar mot skjutdörrarna som leder ut till den regnfyllda terrassen och påpekar att det varit »katastrofväder« de senaste dagarna trots att det är ett par veckor in i april, är det därför rimligt att fråga om han ändå inte ångrar sig.

Då kommer den: utläggningen om hur han resonerade förra sommaren. Kontraktet med Sunderland hade löpt ut och det fanns erbjudanden från fler länder än Spanien. Kina var ett alternativ, Saudiarabien ett annat. Championshipklubbar visade intresse. Men Levante lockade mest, och en dag i början av augusti flög han till Spanien med sin agent. En läkarundersökning genomfördes. Det återstod därmed bara att ta beslutet. Efter någon dag hade han tagit det. Det var inte värt det. Riskerna var för stora. Dels hade han två döttrar att tänka på, två tjejer som vuxit upp och trivdes i England. Men framför allt hade han ett landslag att fokusera på. Viljan att testa ett nytt land och en ny liga var inte lika stark som beslutsamheten att återta en startplats i Janne Anderssons landslag. När Hull Citys nya tränare, ryssen Leonid Slutskij, hörde av sig och berättade hur han ville spela Sebastian – i en central roll på mittfältet – skrev han på ettårskontraktet.