Festfixarna

Efter muthärvor och gryningsräder skulle Gianni Infantino röja upp i Fifaträsket. Istället gjorde han sig själv till stjärna och bildade anfall med kontroversiella världsledare.

Jesper Högström undersöker hur fotbollen blev för stor för sitt eget bästa.

Man kan tycka att man har sett alltihop förut. De plågsamma skämten från en tvångskommenderad komiker. De stela leendena från hans stackars sidekick, den guldpaljetterade fotomodellen. De iscensatta skojbråken mellan de pensionerade idrottarna som utsetts att utföra själva lottningen. Ja, till och med deklarationerna från chefskomikern Gianni Infantino själv kunde ses som normala uttryck för den löjeväckande retorik som brukar manifesteras vid tillfällen som detta – att Fifa, organisationen som stod bakom hela arrangemanget, var »mänsklighetens officiella leverantör av lycka«. Och att föremålet för lottningen, nästa års VM, »inte bara var ett idrottsevenemang utan den största händelse mänskligheten någonsin skådat«. Ja, hela den utdragna VM-lottningen på Kennedy Center i Washington D.C. den 5 december 2025 var på ett sätt bara ett av alla de liknande evenemang som plågat mänskligheten sedan den moderna idrotten uppfanns. 

Om det inte bara var för den lilla ceremonin före själva lottningen. Då delade Infantino ut ett »fredspris« som fotbollsorganisationen märkligt nog uppfunnit. Det delade han ut till USA:s president Donald Trump, »för hans enastående insatser för att förena människor över hela världen«. 

Av alla de spex som pågick på scen var detta kanske det festligaste, men samtidigt det minst festliga. Det gjorde det ju omöjligt för alla som tittade att låtsas att detta spex var någonting oförargligt, ett stycke larv och medvetet barnslig retorik som inte hade någonting med verkligheten att göra.

Fortsätt läsa
– från 79 kr / månad

Testa nu

Har du redan ett konto? Logga in här.

Publicerad 2026-06-8 Artikeln är skriven av .