Heine Allemagne hade hunnit bli 28 år gammal när 1900-talet var inne på sitt sista halvår, och det enda som gick hyfsat i hans liv var fotbollen. På dammiga planer i småstaden Ituiutaba, halvvägs mellan São Paulo och Brasília i det brasilianska inlandet, var han en målfarlig anfallare i amatörserierna. På en hylla i hans hus stod flera priser som vittnade om att han hade vunnit olika skytteligor.
Men det räckte så klart inte för en man som hade fru och två barn. Heine visste det. Den här julikvällen 1999 var han arbetslös. Igen. Ströjobben som han lyckats skaffa sig under de senaste åren blev allt färre. Hans egen lilla firma som tryckte t-shirts och hjälpte musikartister med marknadsföring gick inte runt längre. PR-byrån som i perioder anlitat honom för några timmar här och där verkade inte ha något behov av hans tjänster.
Han hade länge funderat på hur han skulle få rätsida på livet, och när han slog på TV:n för att titta på Brasilien–Argentina i Copa América var det lika mycket för att fly från verkligheten i en timme eller två. Som alltid när Sydamerikas två största rivaler möts var det tuff och hetsig stämning på planen. Domaren hade fullt upp. När Brasilien tilldömdes en frispark och den argentinska muren inte stod kvar vid det avstånd som domaren precis stegat upp, utbrast TV Globos kommentator Galvão Bueno:
»Kan ingen människa komma på ett sätt att hålla muren på plats!?«
