Livet på den andra sidan

Det är allsvensk match på Rambergsvallen och ingen kö vid vändkorset. I kiosken strax innan­för huvud­entrén har BK Häckens damspelare öppnat försäljningsluckan. En frän, bränd doft hugger mig i näsan. Den kommer inte från korven.

Jag går in under läktaren där ingången till pressrummet låg förut. I samma korridor fanns då också presskonferensrum, omklädningsrum för spelare och domare och en toalett som delades av journalister och domare. Allt på några ynka kvadratmeter. Precis vid den igenbommade dörren in till korri­doren är den brända lukten som värst. Där innanför fanns några ståbord, en kaffebryggare och en spisplatta.

När alla hade gått hem efter matchen mot Syrianska i slutet av juli råkade en lokalvårdare placera ett föremål på spisplattan och komma åt vredet med sin golvmopp. Ingen märkte något förrän morgonen därpå. När brandkåren släckt elden hade omklädningsrummen, pressrummet och hela korridoren totalförstörts. Tack vare att läktaren är byggd med eldsäkra plyfa­skivor i botten slapp den brandskador. Häckenspelaren Jonas Henriksson hade svårt att dölja sin besvikelse när Göteborgs-Posten meddelade honom att arenan hade klarat sig: »Jag tycker att det är läge att ta hela skiten nu, inte bara göra om omklädningsrummen.«

Henriksson och hans lagkamrater får glädja sig åt det lilla. När de den här kvällen lämnar gräset efter uppvärmningen slipper de att vandra till omklädningsrummet som var ökänt som Allsvenskans minsta och som bara hade en toalett och tre duschar, varav en hade tryck i vattenstrålen och ingen var pålitlig leverantör av varmvatten. Nu får spelarna istället hålla till i en barack. Den är större än det tidigare omklädningsrummet. Och nymålad. Dessutom finns fyra flyttbara, avlopps­anslutna utedass att tillgå utöver toaletten inne i baracken.