Det var fullsatt på Estádio da Luz läktare i Lissabon den 25 januari 2010. 65 000 människor hade tagit sig till stadion för välgörenhetsmatchen mellan Zinedine Zidanes lag och Benficas all star-lag. Målet var att samla in så mycket pengar som möjligt till jordbävningsoffren i Haiti. Men för de flesta Benficasupportrarna var det framför allt en chans att få en skymt av sina gamla hjältar. Och en av de största, Mats Magnusson, var nu på väg in på planen. När han reste sig från avbytarbänken och drog av sig överdragströjan bröt publiken ut i sång: »Maaagnuuussoooon, Maaaaagnuuuussooooon, Maaaaagnuuuuuussoooooon!« Dånet från läktarna ökade för varje steg han tog mot sidlinjen. Stefan Schwarz, lagkamraten i Benfica 20 år tidigare, vandrade ut för att göra plats åt »Masse«. Masse kände hur det bubblade i magen av nervositet. Han joggade ut på gräset och gjorde en highfive med Pavel Nedved innan han intog position längst upp i Benficas anfall. Resten var inte lika roligt.
Ett par timmar senare satt han på en knökfull restaurang i Lissabon. Bredvid honom satt Zidane, Nedved, Figo och Schwarz. Storbildsskärmarna vevade bilder från hans inhopp på Estádio da Luz. Ibland, som när han trillade på ändan efter att ha slagit ett felpass, spelades sekvensen upp i slowmotion. Masse såg sig omkring i lokalen. Han kunde höra hur folk skrattade. Han tittade på storbildsskärmarna igen och såg hur tröjan spände över hans stora mage, hur sliten han såg ut. Han ville sjunka genom golvet, försvinna därifrån.
Dagen därpå hade Masses inhopp nått omvärlden. Videoklipp snurrade runt på nätet, ett av dem hade rubriken »Fat footballer who entertains the crowd«. Mats Magnusson, en gång i tiden hela Europas näst vassaste målskytt, var reducerad till ett hånfullt inslag på internet.
Bara ett par dagar innan Mats Magnusson skrev på för Malmö FF första gången hörde Helsingborgs IF av sig. De hade haft koll på Masse sedan han slog igenom som 14-åring i Högaborgs BK. Nu var de stressade över att ännu en lovande spelare från staden skulle skriva på för rivalen åtta mil söderut. De insåg att MFF var attraktivt, men ingen spelare skulle försvinna utan strid. Så HIF skrev ett brev till Masse. Brevet förklarade att HIF kunde erbjuda lika mycket som MFF (1 250 kronor i månaden, matkuponger och träningskläder).
