Detta är ett reportage om Mjällby AIF från februari 2025.
På Sveavägen i Stockholm ligger Handelshögskolan. Dess imposanta huvudbyggnad i nordisk klassicism är uppförd för hundra år sedan efter ritningar av Ivar Tengbom och plats för något av en systematisk framavling av landets ekonomiska elit. Det är inte det ställe man främst förknippar med den folkliga fotbollen. Ändå var det här, i en av Handels mer eleganta salar, som elitklubbarnas ordförande minglade i slutet av november.
Den gänglige mannen med rakad skalle och svarta, något kantiga, glasögon fick både komplimanger och frågor. Stora klubbar var mest förundrade, de mindre ville kunna göra samma sak. Mjällbys ordförande Magnus Emeus njöt av uppmärksamheten. Den säsong som just tagit slut innebar en femteplats i Allsvenskan och klubbrekord i fråga om antalet inspelade poäng.
Efter minglet samlades klubbledarna i aulan. De presenterade sig ordentligt och fick berätta hur de vill utveckla sina föreningar. En av ordförandena förklarade att han vill göra en »Mjällby light« och nickade mot Magnus Emeus.
– Hur bär ni er egentligen åt?
Emeus visste att den frågan krävde en längre utläggning än vad det fanns tid för. Därför svarade han kort att det viktigaste är att sträva efter ständig förbättring, att aldrig bli nöjd. Svaret förvånade några av kollegorna. En av dem undrade varför Mjällby skulle förändra något alls. Det hade ju gått så bra, då var det väl bara att fortsätta på samma sätt?
– Vi måste hela tiden förbättra oss, upprepade Emeus. Det är tack vare att vi har gjort det som vi har tagit oss dit vi är.
Han lade till att Mjällby också måste vara »bäst på det som är gratis«. När en av storklubbarnas representanter muttrade något om att det har blivit så dyrt att köpa spelare från Mjällby log Magnus Emeus.
»Receptet består av ett avancerat system av målstyrning baserat på en japansk filosofi.«
För den med tid och genuin nyfikenhet berättar han gärna om Mjällbys resa från botten av division ett till femteplats i Allsvenskan, om vägen från skulder och konkurshot till ett läge där nyckelspelare inte måste säljas. Receptet består av ett avancerat system av målstyrning baserat på en japansk filosofi, men några av förklaringarna låter sig inte skrivas ner i en manual.
Ett skäl till det är att Mjällby AIF är en klubb med en speciell historia och karaktär. Ett annat är det svårmätbara värde som uppstår när det lokalt förankrade paras med moderna influenser utifrån.
Ett tredje heter Hasse Larsson.
»Där ligger Strandvallen och där spelar Mjällby AIF. Det är faktiskt helt otroligt att det bedrivs elitfotboll där.«
En anonym supporter till Uppsalalaget Sirius summerade en gång sina intryck efter en bortamatch mot Mjällby:
»Längst bort i ena änden av Blekinge ligger en liten tarm, Listerlandet, där det bor mest höns vad det verkar, men där det går en liten väg ner mot havet. Man åker förbi själva Mjällby som verkar bestå av en bensinmack, en kyrka och en klunga hus och fortsätter genom att konsekvent svänga åt det håll där det inte bor någon. Så till slut kommer man till den punkt där världen slutar och havet börjar. Där ligger Strandvallen och där spelar Mjällby AIF. Det är faktiskt helt otroligt att det bedrivs elitfotboll där.«
Ingen runt Strandvallen tycks veta namnet på den skaldande Siriusanhängaren. Och meningarna som rafsades ner på ett internetforum skrevs sannolikt utan tanke på att de skulle nå och glädja Mjällbys klubbledning. Men så blev det. Ingen tog illa vid sig av den lätt raljanta tonen, snarare kände de stolthet. Tränaren Anders Torstensson har citerat beskrivningen i olika tal. Klubbchefen Jacob Lennartsson har med den i sin powerpoint-presentation av föreningen, där den trängs med siffror om truppvärde och så kallade key performance indicators.
Du har väl inte missat?
