Erik Niva om personkult

Sveriges mest idoliserade fotbollsskribent är principiellt emot persondyrkan och har själv aldrig haft några idoler. Förutom Gary Lineker då.

Väcktes din kärlek till fotbollen på grund av en spelare eller ett lag?

– Det har alltid handlat om lagen för mig. Det första jag höll på var Malmbergets AIF – jag bodde i det hus som låg närmast idrottsplatsen – sedan blev det Tottenham Hotspur och Englands landslag. Sista gruppspelsmatchen i VM 1986 vann England med 3–0 mot Polen och Gary Lineker gjorde hattrick. Han är den enda spelare jag haft som affisch på väggen. Och han är definitivt den enda spelare jag brytt mig mer om än det lag han spelade för. När han skulle slå straffen mot Kamerun i kvarten 1990 var jag livrädd för hans skull, inte Englands. Lineker var måltjuv, ingen distansskytt, och jag hade aldrig sett honom slå en straff. Tänk om hans skott inte ens orkade fram till målet … Hur skulle han må då? Det var första och sista gången jag satte ett jag före ett lag. 

Men du måste ha haft favoritspelare sedan dess. 


Prenumerera på Offside för 39 kronor per månad!

Tidning i brevlådan. Avsluta när du vill.

Beställ här

För dig som redan är prenumerant är det bara att logga in och botanisera i vårt digitala arkiv.

Glömt lösenord?


Fakturaprenumerant?

Klicka här för att aktivera ditt konto