Marcus Allbäck om förberedelser

Som spelare gjorde han fem mästerskap. Det sjätte gör han som »players manager«. Det är inte utan att Marcus Allbäck saknar tiden som spelare.

På Platinum Hotels hemsida står det att hotellet erbjuder »europeisk standard«. Det låter lovande.

– Jag har varit i Kiev fyra gånger och stämt av med personalen. Det luriga är att hotellet är nybyggt, varje gång vi är där upptäcker vi nya saker som måste fixas.

Som vad?

Annons

– Ja, »blindsen« i rummen. Det är alldeles för ljust i rummen. Det funkar inte om killarna vill vila mitt på dagen eller om de har sovmorgon på grund av en sen match. Det måste vara kolsvart. Men nu ska mörka gardiner vara installerade. Dessutom har vi roddat med kaffemaskiner. När jag själv låg på mästerskap var det inte ovanligt att kaffemaskinen stod på en helt annan våning. Då skulle man lämna rummet, ta hissen, vandra genom hotellet och in i matsalen. Ville man sedan dricka kaffet på sitt rum, då hade det hunnit bli kallt när man kom upp. Nu ska vi ordna så att vi har kaffemaskiner på strategiska platser i våra korridorer.

Har spelarna många önskemål?

– Ja, vi lyssnar på alla. En del löser vi, som till exempel TV-spelsrum, pingisbord och biljardbord. Senaste veckorna har jag försökt hitta ett rum till »Isak« [Andreas Isaksson] och Kim [Källström]. De är de enda som vill bo ihop, de är oskiljbara. Jag har sagt att de får sova skavfötters. Men, nej… Nu måste vi hitta ett rum som är stort nog för två, med skilda sängar på lagom avstånd.

Får Zlatan ett finare rum än, säg, Emir Bajrami?

– Han får i alla fall inte ett sämre rum. Spelare som Olof [Mellberg] och Anders [Svensson], som har gjort typ 100 landskamper, kan inte få ett mindre rum med sämre utsikt än en som gjort 20. Det hör till. Så var det på min tid också.

Vad har du mer tagit med dig från dina mästerskap som spelare?

– Att inget spelar någon roll om vi vinner de första matcherna. Då kan vi bo på ett vandrarhem och alla är ändå glada. Förlorar vi spelar det däremot ingen roll om vi bor på världens bästa hotell. P­restationerna är så jävla kopplade till stämningen, och vice versa.

Hur tänker du med spelarnas familjer?

– Jag minns hur det var under VM i Japan 2002. Fem dagar innan vi åkte föddes min första dotter. Jag fick inte träffa henne på fem veckor. Det var tungt. Så alla familjer är medbjudna några dagar till vårt förläger på Gotland. Och under EM har vi arrangerat en »respektiveresa«. Allt handlar om att mini­mera risken för tristess. I Japan gick vår kock omkring med låda på magen en kväll och serverade korv från den.

Lagerbäck sade att EM 2008 var det »bästa mästerskapet logistiskt sett«. Håller du med?

– Jag gillade VM i Tyskland 2006 bättre. Vi bodde i utkanten av Bremen på ett kanonhotell. Det fanns parker överallt och på bara några minuter var man inne i stan, mitt bland alla butiker, fik och människor.

Nu har ni valt ett hotell som är in­­murat, 23 kilometer från Kiev.

– Jo, men det finns en pool med rutschbana, haha! Givetvis har vi funderat på det här, att det finns en risk att vi känner oss isolerade. Vi har ju bokat hela hotellet, det blir 23 spelare och 20 ledare. Ingen annan kommer att vara där. Därför har vi kollat upp vad vi kan hitta på när vi är lediga. Bland annat finns det en golfbana i närheten.

Ni får hyra in statister som knallar runt i korridorerna.

– Haha, ja, det är kanske inte så dumt. Det ska jag ta med Richt [Lars, landslagschef]. Nej, men hotellet var något som Richt hittade. Det är nybyggt och fräscht, och ett sånt är inte så lätt att hitta i Ukraina. Just det hotellet var inte med i katalogen från början men efter att Richt dragit i några trådar inkluderades det.

Annons

Vadå för »katalog«?

– Uefa sammanställer ett antal h­otell som de går i god för, säkerhetsmässigt bland annat, och presenterar dem i en katalog. När den kommer är det först till kvarn som gäller. Det är liksom paket: hotell och träningsplan. Det kan vara ett dåligt hotell med grym träningsplan – eller tvärtom. Tyskarna bokade det bästa hotellet i Polen, men hade dåliga tränings­möjligheter. De löser problemet genom att smälla upp en egen byggnad med omklädningsrum, duschar och liknande. De resurserna har inte vi.

Du är »players manager«, men det låter mer som att du är en fixare.

– Fråga min fru om hon tycker att jag flyger och far… Det har blivit så, min roll har inte funnits tidigare. När vi är samlade blir jag mer av en service­man. Lyckligtvis är vi många som hjälps åt, det är en grym ledarstab. A­nnars består största delen av mitt jobb av att resa runt och kolla och träffa aktuella spelare. Snart ska jag till Fär­öarna för att förbereda oss inför VM-kvalet.