Mathias Ranégie om anfallsträning 

Säsongen 2010 gjorde du tolv mål. Svenska fotbollförbundets statistik säger att du endast träffade mål en gång på dina övriga 81 avslut.

– Är det sant? Det låter ju helt bedrövligt. Jag tror faktiskt inte det stämmer, det kan det bara inte göra…

Möjligen fick de i så fall ordning på statistiken förra säsongen – av 105 skott träffade du mål 65 gånger.

– Det låter rimligare. Helt ärligt har jag själv blivit förvånad när jag efter matcherna tittat på siffrorna över antal avlossade skott – jag är ju inte en kille som skjuter på allt och slänger iväg skott från 30 meter. Men förra året fick jag väldigt många lägen, de flesta dessutom innanför straffområdet och då ska bollen sitta på målet. Annars är det för dåligt.

Hur tränar du för att bli bättre på att avsluta?

– Man kan inte ändra sitt sätt att avsluta, jag har min stil och försöker slipa på den hela tiden. Men jag har nog blivit bättre på att kamouflera var jag ska placera bollen. Det handlar om att inte avslöja för mycket för målvakten. Till exempel att man inte vrider upp kroppen för tidigt så att man visar vilket hörn bollen ska läggas i. Eller så kan man medvetet vrida kroppen åt ett håll och sedan skjuta i motsatt hörn. Egentligen handlar allt om att hitta kylan i de avgörande lägena. Förra året lät jag ofta målvakten ta första initiativet.

I år har du fått en utpräglad anfallstränare, förra utlandsproffset Jörgen Pettersson, och därmed möjlighet att slipa på detaljerna. Hur funkar det?