Hur förklarar du VAR, Video assistant referee, för någon som undrar vad det är?
– Det är en räddningsplanka som ska hjälpa domaren när han fallerar. Beslut som kan rättas till gäller straffar, mål, röda kort eller om fel spelare varnats eller visats ut. Offsidegranskningar är också på gång. Nu har det precis tagits fram en lista på företag vars offsideteknologi har godkänts av Fifa. Det är inte så lätt som man tror. Du vet ju hur det ser ut på TV ibland när de visar en virtuell offsidelinje. Ibland ser man direkt att linjen är helt fel.
Enligt en engelsk studie tar domaren rätt beslut i 96 procent av fallen. Är det inte gott nog?
– Det kan man tycka. Men jag har också läst en studie på 972 matcher där VAR har använts. Där träffade domaren rätt till 93 procent. Med videogranskningar till hjälp steg siffran till 98,8 procent. Straffincidenter gick från 90,5 procent till 98,3.
VAR används bland annat i Bundesliga och Serie A. Sneglar du avundsjukt på de länderna?
– Nej. Eller jo förresten. Nyligen var jag med Jonas [Eriksson] och dömde Arsenal–Milan i Europa League. Jag signalerade för straff till Arsenal. Ett horribelt beslut, visade det sig senare. Det hade VAR kunnat rätta till.
I en match mellan Mainz och Freiburg blåste domaren för halvtid. Efter några minuter kom han in i omklädningsrummet och meddelade att han genom VAR upptäckt att Mainz borde ha fått straff i slutminuten. Lagen kallades ut igen, Mainz satte straffen och freiburgarna knäcktes helt.
– Ingen vill att det ska fungera så. Men det är ett extremfall och så länge det blir rätt tror jag att de flesta har förståelse. I de länder som kör med VAR blev det mer avbrott i början. Nu flyter spelet bättre. Byten, hörnor, insparkar, inkast och frisparkar är betydligt större tidstjuvar.
Kan videogranskarna köra över domaren?
– Nej. De förser domaren med bilder från olika kameravinklar, men det är alltid domaren som tar beslutet. Men systemet kräver resurser. Oftast är det tre eller fyra granskare som sitter i ett kontrollrum. Och de ska vara både kunniga och utbildade.
VAR bygger på att situationerna på planen är svartvita, men så är det ju inte alltid. När uppstår till exempel en målchans?
– Hur menar du?
Säg att ett hörnmål ska granskas. På bilderna ser man att bollen nickats in på ett regelrätt sätt – men man upptäcker också att hörnan var feldömd i första läget. Vad göra?
– Oj. Det vet jag faktiskt inte. Men det är den aktuella situationen som ska granskas, så man skulle nog inte titta på hur hörnan uppstod. Det skulle bli väldigt långa matcher om man skulle kontrollera alla inkast och hörnor.
De flesta VM-domare saknar erfarenhet av VAR. Låter som om det kan bli rörigt i Ryssland?
– Visst, domarna kommer från olika kulturer och det kan säkert uppstå språkliga missförstånd. Men alla som åker till VM har tränat på det här under våren. Jag är inte orolig.
Hade VM-historien sett annorlunda ut om VAR alltid funnits?
– Javisst, det finns flera felbeslut som fått stor effekt för både spelare och domare. Jag tänker på Martin Hansson, som dömde den avgörande kvalmatchen mellan Frankrike och Irland 2009. VAR hade upptäckt hur [Thierry] Henry medvetet förde med sig bollen med handen före Frankrikes segermål. Det var rent fusk som orsakade Martin många tråkigheter.
Du ser VAR som fuskarnas fiende?
– Ja, det är det viktigaste för mig. VAR-situationerna är oftast koncentrerade till straffområdena – där det filmas mest. Förhoppningsvis inser spelarna efter ett tag att det inte är någon idé att försöka, att det enda en filmning leder till är en möjlig avstängning. Framtidsdrömmen är att publiken efter matcherna bara ska diskutera hur bra spelarna var. Utan att tänka på domarens insats.