Tabitha Chawinga om målfixering

18 år gammal flyttade hon från ett av världens fattigaste länder till jämtländska Krokom och fick en deal med gratis mat hos Ica. En flytt till Borlänge och 101 mål senare vågar Malawis bästa spelare sikta högre.

Vad tänkte du när Krokom/Dvärsätts IF hörde av sig och ville att du skulle spela division ett-fotboll i Sverige? 

– Jag blev väldigt förvånad. Det var en amerikansk Krokomspelare som upptäckte mig. Hon volontärsarbetade i Malawi och spelade några matcher med mitt gamla lag DD Sunshine. När hon kom tillbaka till Sverige berättade hon om mig och klubben tog kontakt. I Malawi finns ingen stor liga och det är svårt att komma utomlands, så jag blev överlycklig.

Först fick du ingen lön, däremot en lägenhet och gratis mat.

Annons

– I början visste jag ingenting om hur saker fungerade i Sverige, så jag tyckte att det var ett jättebra upplägg. Jag fick gå till Ica och plocka vad jag ville – sedan behövde jag bara visa upp mitt pass i kassan.

Du gjorde 39 mål på 14 matcher i division ett. Sedan fortsatte du till Kvarnsveden och sköt upp klubben i Damallsvenskan med 43 mål. Blev du förvånad över hur lätt det var?

– Ja, lite. I DD Sunshine var jag lagets bästa spelare och innan dess hade jag alltid spelat med killar. Det var fantastiskt att komma hit och upptäcka hur bra jag faktiskt var.

Varför slår du aldrig lagets straffar?

– Jag gillar inte att slå straffar, trots att jag är bra på det. Jag vill inte att folk ska säga att jag bara gillar att göra mål på straffar och inte från öppet spel. Jag kunde ha gjort många fler mål om jag tagit straffarna, men det är bara inte min grej. Det är så pinsamt att missa också.

Hur berömd är du i Malawi? 

– På sistone har journalister börjat ringa och nu skriver de ofta om hur det går för mig. I Lilongwe [Malawis huvudstad] blir jag igenkänd på gatorna. Folk pekar och säger: »Det är hon som spelar i Europa.« Men ibland är det farligt att vara känd också. En del gillar inte när någon lyckas och de kan bryta sig in och ta mina saker. Det har hänt en gång. Någon bröt sig in och stal min dator, min telefon och mina kläder.

Efter 101 mål på 66 matcher i Sverige – vad är nästa mål?

– Jag vet inte vart jag ska ta vägen efter Kvarnsveden, men jag är en stor Arsenalsupporter och min dröm är att spela för dem en dag. Men om något annat lag kommer och erbjuder mig en bra lön så kan jag gå dit också. Det kan vara PSG eller något annat lag i Sverige.

I Kvarnsveden är du den stora stjärnan och alla hjälper till och tar hand om dig. Är du rädd att känna dig ensam i en större stad som London eller Paris? 

– Så skulle det kunna bli, men livet handlar om att lära sig och utvecklas steg för steg. Precis så där sa de i Krokom också: »Borlänge är en stor stad. Om du flyttar dit blir du inte lika väl omhändertagen som i lilla Krokom, du kommer inte att känna någon där eller veta vad du ska göra.« Nu känner jag folk och hittar överallt. Om jag klarar av Borlänge kan jag klara av vilken stad som helst i världen.

Vad motiverar dig?

– Att hjälpa min familj. Min fotboll försörjer dem där hemma, så jag behöver tjäna så mycket pengar som jag kan. När jag slutar hoppas jag att folk ska minnas mig som »Tabitha, hon som spelade professionell fotboll i Europa«.

Din profilbild på Facebook är ett citat om att inte hata missunnsamma människor eftersom deras avundsjuka är ett bevis på att de tycker att du är överlägsen dem. Är folk avundsjuka på dig?

– Ja, det är många i Malawi som är avundsjuka. När jag åkte till Europa var det många som inte tyckte om det. Folk pratade mycket och sa att jag inte skulle klara av att spela i Europa, att jag skulle misslyckas. Men jag är fortfarande här och gör mål. Det finns många falska männi­skor som låtsas vara glada för min skull. Och så finns det de som säger att jag lämnat min familj och inte bryr mig om dem för att jag är här.

Annons

Du brukar få frågan hur många mål du kommer att göra under säsongen. Så hur många blir det i år? 

– 20.