Måndag 12 februari
22.32. Senaste veckan har två personer oberoende av varandra tipsat mig om att läsa Självbetraktelser. Dagböcker som skrevs av den romerska kejsaren Marcus Aurelius för så där två tusen år sedan alltså. I kväll fann jag mig i en lägenhet tillhörande en tinderdejt, och jag kastade mig så klart över hennes bokhylla. Bokhyllor är bra på det sättet. Deras sekundära syfte är att förvara böcker och deras primära är att spegla en person. Där stod den i alla fall, Självbetraktelser, och jag fick låna den.
Det här är bara en fortsättning på en händelsekedja i vars ände jag antagligen kommer att stå som stoiker. Förra sommaren träffade jag en vän som pratade om stoicismen och en kväll satt vi vid vallgraven utanför citadellet i Landskrona och försökte förstå oss på filosofin. Ingen av oss bottnade riktigt i våra tolkningar men vi ville imponera på varandra, så vi satt där till sent och spekulerade. När den nu dök upp i mitt liv igen, stoicismen, var det kanske ett tecken från högre makter på att jag ska hänge mig till den. Beroende på hur stoiker ställer sig till högre makter. Det vet jag mer om när jag är klar med min gymnasialt kodade filosofi-fas.
Tisdag 13 februari
19.48. I dag var det lagfoto och »Heden« höll (till Kommunikations förtjusning) låda. Den mannen är ljuvlig varje dag, men så fort en kamera riktas mot honom växlar han upp ytterligare ett par nivåer.
Svante Hildeman är 28 år och målvakt i Landskrona BoIS. I sin dagbok skriver han varje vecka om hur det är att vara fotbollsproffs men ändå inte. Han har tidigare skrivit reportaget »Jag och min rival« för Offside.
