Tisdag 20 februari
22.35. I kväll spelade jag fotboll! Med ett U21-betonat lag mötte vi Ängelholm och det var ingen bländande tillställning. Mantrat om att prestation är viktigare än resultat sitter djupt i truppen och trots att det blev seger var det en kollektiv prestation som lämnade mycket att önska. Jag landade lite obekvämt efter en luftduell och det kommer jag verkligen att känna i morgon.
Onsdag 21 februari
17.49. Ledig dag! Jag tog min försäsongssargade kropp till Lund och käkade lunch på Ariman med en vän tillika BoIS-supporter. På vägen hem dammade jag av min stökiga På repeat-lista igen och utöver ett par upprepningar av låtar jag nämnde vid min förra musikredogörelse lät det så här i min bil:
Torn – Natalie Imbruglia
The Partisan – Leonard Cohen
Ballad till minnet av en kamrat – Dan Berglund
Ibland – Moonica Mac
Selma, världserövrare – Turid
There is a light that never goes out – The Smiths
Svante Hildeman är 28 år och målvakt i Landskrona BoIS. I sin dagbok skriver han varje vecka om hur det är att vara fotbollsproffs men ändå inte. Han har tidigare skrivit reportaget »Jag och min rival« för Offside.
