Söndag 3 mars
18.02. »Du får inte skriva om hur dålig jag är på Chicago« sa Gustaf Bruzelius när han alldeles nyss såg mig slå upp min laptop på bordet framför mig. Egentligen hade jag inte tänkt recensera hans insats, utan kanske bara nämna att det spelats ohemula mängder kort under tågresan till och från Östersund. Nu är jag snarare inne på dedikera hela inlägget till att i backspegeln detaljstudera alla de beslut som lett till att Bruze inte vunnit någon av de rundor vi hunnit med under de totalt 24 timmar vi befunnit oss på olika tåg genom landet. Samtidigt har jag ett anteckningsblock fyllt med anteckningar från resan, anteckningar som i alla fall vid första anblick är bättre innehåll än Bruzes »otur«.
Vid 07.45 i fredags parkerade jag bilen hemma hos Strid i centrala Lund. Han sa att han hade en överraskning som skulle glädja mig, varpå han på väg till tågcentralen drog fram en bok om andra världskriget, nyligen inköpt på bokrean. Ännu, två och ett halvt dygn senare, har jag inte sett honom öppna boken på ett annat sätt än ironiskt. Men! Det är tanken som räknas och det kommer fler bortamatcher. Istället för läsning ägnades hela sträckan mellan Lund och Sundsvall åt Chicago, eller »Att stjäla pengar av Bruze«, som vi numera kallar det.
Resten av resan sysselsatte jag mig med att göra vad jag för det mesta gör på bortaresor, alltså att titta drömskt ut genom fönstret och lyssna på missade avsnitt av Morgonpasset. Två observationer lyckades min av kortspel brända hjärna göra, och här kopierar jag in dem direkt från mitt anteckningsblock:
Svante Hildeman är 28 år och målvakt i Landskrona BoIS. I sin dagbok skriver han varje vecka om hur det är att vara fotbollsproffs men ändå inte. Han har tidigare skrivit reportaget »Jag och min rival« för Offside.
