Målvaktens hemligheter

Varför ser man sällan de fladdriga och färgglada målvakströjorna i dagens toppfotboll?

– När jag som barn såg mina idoler på Olympia hade alla fladdriga dressar, även utespelare. Sedan tajtade de till tröjorna, antagligen för att få bort tröjdragningar. Men ingen drar målvakten i tröjan, så jag vet inte varför även målvaktströjorna blev tajtare. Det ska väl kännas modernt.

Och färgerna? Målvaktströjorna på 90-talet var ofta spräckliga med egendomliga mönster och en handfull olika färger.

– Vissa säsonger var mina kläder väldigt färgglada. Jag har bland annat spelat med rosa tröja. I början av min karriär blev reglerna hårdare, och plötsligt var domarna extremt noggranna med att ingen del av målvaktsdressen fick ha samma färg som domarnas eller motståndarlagets kläder. Kanske är det därför man numera håller sig till en färg, även om den i sig kan sticka ut.

Vilken tröja gillade du bäst?

– En säsong spelade jag mycket i en gul dress med vita strumpor. Jag är inte mycket gladare i gult än någon annan färg, men jag gjorde många bra matcher med den tröjan och fick en fin känsla. Då frågade jag ibland materialaren om han kunde se till att jag fick bära den gula. Jag var inte särskilt skrockfull, men det var alltid skönt när man kom till en samling och en tröja jag spelat bra i tidigare hängde där. I övrigt brydde jag mig inte så mycket. Som målvakt fick jag anpassa mig efter vilka färger alla andra hade. Om mina strumpor var av samma färg som motståndarnas strumpor behövde vi ändra hela dressen för att det skulle se bra ut.

»Det var bara spel för gallerierna. Men ja, reglerna var hårda.«

Är reglerna för färger verkligen så hårda?