Ni som hunnit bläddra igenom det nya numret har noterat att ett nytt kröniköransikte gör Offsidedebut.

Tidigare har vi haft spelarkrönikörer i form av Mikael Danielson, Henrik Rydström, Per »Texas« Johansson, Mattias Jonson, Philip Haglund, Kristian Haynes och Lisa Ek, men sedan Lisas sista krönika i 2014 års avslutande nummer har vi tagit en paus från den typen av krönikör från elitfotbollens insida. Det som i början var en särpräglad inblick i livet som proffs spelade ut sin roll i takt med fotbollsspelares ökade sociala medier-närvaro, bloggar och klubbarnas egna webb-TV-kanaler.

Men nu är pausen slut. Från och med det aktuella numret har vi gett Andreas Brännström förtroendet som tränarkrönikör året ut. Kul, tycker vi, och en möjlighet att få insyn i den svenska, nu så intressanta tränarbubblan. En tränare kan, med sin fullmatade fotbollshjärna och högre ansvarsposition, bidra med nya perspektiv.

I det här fallet handlar det om en klubblös tränare, men »Brännan« är i allra högsta grad en del av den där bubblan. Och så sent som i går kväll skrev Fotbollskanalen om Brännans extraknäck för Uppsalaklubben Sunnersta AIF i division 5.

Någon pompös podiepresskonferens för att presentera vårt nyförvärv bjuds det inte in till, men för att välkomna Andreas in i Offsidevärmen gör vi vad både han och vi gör bäst: pratar fotboll.

Inget Allsvenskan, med varken Dalkurd eller Blåvitt, men division 5 alltså?
– Ja, men det är inget nytt. Jag har jobbat där förut och hjälpt till. Så jag känner många i föreningen. Det är bara att det dyker upp i media nu. Tidigare har ingen brytt sig.

Vad hjälper du till med?
– Främst ledarutbildningar, att stötta ledare, och så finns jag till hands för ett par träningar i veckan. Men jag kommer inte ha hand om något.

Ett klassiskt »bollplank«, som Hasse Backe skulle säga.
– Typ.

Hur blir det att följa den svenska tävlingssäsongen utifrån istället för på en tränarbänk?
– Det är ju konstigt. Speciellt nu när det närmar sig. I december eller den 10:e januari, med träningsstart i minus 20, kunde det kanske kvitta, men nu när säsongen är en vecka bort börjar det bli klia i fingrarna.

Vad med Allsvenskan blir mest intressant att följa?
– Det går alltid trender i fotboll, som håller i sig i några år. I år pratar nästan samtliga klubbar om att bygga ett eget spel, ha bollen, »kontroll«. Det är en serie som har förändrats mycket på bara tre år. Det blir intressant att se vart det tar vägen, för alla 16 lag kan inte ha bollen och kontrollera spelet. Och alla kan inte vinna hela tiden. Hur många står fast vid sin trebackslinje och sin kontrollerande spelidé när resultaten inte går som de vill och det blåser i maj?

Har den här taktiska trenden varit uppenbar under försäsongsmatcherna?
– Träningsmatcher är lite luriga. Det testas mycket, och i år kanske det har testats ovanligt mycket. Då är det just »treback« och kontrollspelet som många, både i Superettan och Allsvenskan, försökt få in. Eller… man kallar det treback men ofta är det egentligen »femback«. Och lägger du ihop femback med kontroll handlar det om att spela säkrare, att inte tappa boll på fel ställe och att undvika svängiga matchbilder. Så även om det låter härligt kan det istället bli chansfattiga matcher av det.

Hur blir det så?
– Generellt har lagen använt fler spelare centralt. Risken är att det blir en massa folk där och gör matchbilden lite låst. Man sätter bara ner en extra mittback och stänger till. Under försäsongen har de allsvenska lagen haft extremt svårt att städa av Superettanlagen, och till och med vissa divison 1-lag. I många matcher har det varit svårt att se vilket lag som är allsvenskt och vilket som tillhör en lägre serie.

Gillar du att tippa?
– Jag brukar inte tippa så mycket. Men det kan jag göra.

Det behövs inte. Men vilket lag ser starkast ut inför säsongen?
– Det är svårt att ta bort Malmö i det där. De har väl nio raka segrar nu. Jag tycker ändå inte att de har samma bänk som förra året, då de kunde byta in superspelare som avgjorde matcher hela tiden. Men det är imponerande att de ändå kan se så bra ut, trots en ordentlig spelaromsättning.

Vilka utmanar?
– I dessa tider är det intressant att se Djurgården, som nästan är lite »old fashion« i sitt spel och inte pratar om sådant där nymodigt. Det är konstigt: vad alla lag gjorde för tre år sedan sticker man ut med i år. De är konsekventa, jobbar jäkligt hårt, precis som förra året, och ser gedigna ut med en bra centrallinje. Så jag skulle nog välja ut Djurgården som en outsider.

Finns det någon specifik spelare du har ögonen på?
– Han har blandat och gett lite, och mest spelat kant på A-lagsnivå, men Mattias Svanberg i Malmö har fruktansvärd potential. I cupsemin åkte han upp till Östersund och spelade centralt, och gjorde Malmö jäkligt mycket mer dynamiska. Det är svårt att säga när en talang ska slå i Malmö eftersom det är sådan konkurrens, men antingen slår han i år eller nästa. Han har legat på Alexander Isaks nivå i flera år.

Och tränare?
– Det blir kul att se vad Thelin gör med Elfsborg. Jag har inte sett dem så mycket än, bara matchen mot Gais som de förlorade. Han gjorde det bra i Jönköping med begränsat material, och nu ställs det högre krav än att bara »se bra ut« med ett bottenlag. Nu krävs resultat också.

På tal om resultat kontra hur det ser ut. Det är landslagstider och i Janne Anderssons landslag har melodin varit att faktiskt vinna, snarare än att spela ut någon. Går du igång på landslaget?
– Träningsmatcher brukar inte vara så intressanta men nu närmar sig ett VM. Då är det alltid intressant att leta efter tendenser som kan överraska. De flesta platserna är satta, men jag hoppas att någon joker kan kliva in och göra en »brolinare«. Om det blir Ken Sema eller någon annan. Hiljemark har varit borträknad men med sin form har han ett bra läge att nypa en av innermittfältsplatserna, där det ändå finns ett litet frågetecken nu. Sådant är kul att följa.

Till sist: Som Arsenalsupporter har du dubbla perspektiv på Wengers gärning, dels som tränare och dels som supporter. Kan det uppstå stridigheter mellan din tränarhjärna och ditt supporterhjärta?
– Absolut. Som yngre var jag mer aktiv när jag följde matcherna, jag skrek framför TV:n och höll på. Jag har tappat det lite och ser på matcherna med ett bredare och mer analytiskt perspektiv. Det är lite tråkigt. Jag kan avundas de som har sitt lag att engagera sig i en gång i veckan. Men det svider ändå att se Arsenal så här, och jag är lite glad att det svider. Det betyder att jag fortfarande känner lite.

Och Wenger?
– För några år sen, vid bygget av nya arenan, kände jag att man bygger en klubb som står kvar när han lämnar – bra! Men efteråt har man faktiskt inte tagit några sportsliga steg. I varje seriepremiär ser det ut som föregående säsong. Wenger var en föregångare, han förändrade engelsk fotboll och sättet att scouta och träna, han var före sin tid. Lite som när Federer dök upp och satte en ny tennisribba: »Det här är nivån nu.« Så var han för engelsk fotboll. Men nu är han ifatt- och omsprungen.

Upp till dig att sätta en ny krönikörribba nu då. Välkommen till Offside!
– Tack!

I sin premiärkrönika jämför Andreas Brännström den allsvenska tränarkarusellen med högstadiediskon. Läs den här!