Fåfänga drömmar om »shining«

Det som skulle lysa upp svensk landslagsfotboll visade sig vara fåfänga drömmar om mod och medaljer. Och »shining«. Jesper Högström reder ut den förvirrade Hamréneran med ett nyskrivet kapitel i Blågult – historien om Sveriges herrlandslag i fotboll.

2009–2016

Det var en stor stund för svensk fotboll. Det var den 14 november 2012 och den nya nationalarenan som byggts under så många år skulle slutligen tas i bruk. Och precis som när Råsunda invigdes 1937, arrangerades en match mot England. På Friends Arena hyllades ett svenskt landslag som just återvänt från en mirakulös bedrift i Berlin – ett underläge med 4–0 hade hämtats upp till oavgjort 4–4 – av 49 900 åskådare, som dessutom fick se lagets superstjärna spela precis den huvudroll alla hade hoppats få se honom i. Zlatan Ibrahimovic, som i samma veva tog emot Guldbollen för sjätte gången i rad, gjorde samtliga fyra mål när Sverige vann med 4–2. Det sista var ett lysande exempel på vad som nu hade börjat kallas youtubemål, en cykelspark från halva plan.

Ändå verkade det som om någonting inte var som det skulle. När en TV-reporter efteråt intervjuade förbundskaptenen och skämtade om det som var uppenbart för alla, att det hade varit en enmansföreställning, reagerade Erik Hamrén med ett vredesutbrott.


Prenumerera digitalt för 1 krona första månaden!*

Läsning på sajten och app för e-tidning. Avsluta när du vill.

Prenumerera

Har du redan ett konto? här. Sugen på en pappersprenumeration? Teckna här.

* Därefter 39 kronor per månad. Digitala prenumerationer förnyas automatiskt varje månad (samma dag som beställningsdagen fast nästkommande månad) tills dess att de sägs upp.
Artikeln publicerades 22 mars 2018 och är skriven av .