Djurgården firar sin 127:e födelsedag genom att ta emot Häcken i Svenska cupens kvartsfinal. I det sydvästra hörnet av Tele2 Arena kommer Jonny Lundin att sitta jämte sin kompis »Håret«.

2016 tilldelades Jonny Offsides årliga pris Allsvenskans stora hjärta, för att han med sitt »envetna resande och biljettköpande påminde oss om essensen av supporterskapet«.

Den hösten besökte Jonny sin 600:e raka tävlingsmatch med Djurgården, och i Christian Dauns porträtt av honom tog han sikte på tusen raka.
– En dag kommer jag inte att kunna gå längre, sade han. Usch, jag vill inte ens tänka på det. Att missa en match, nej, det går inte. Vad kan det vara, tio, elva år tills jag når tusen raka?

Ett och ett halvt år senare står sig sviten ännu intakt. Kvällens match blir Jonnys 642:a i rad.

När Offside når honom på telefon har han precis inlett sin lunchpaus på äldreboendet. Där har han jobbat sedan studenthatten flög i luften för 29 år sedan.
– De visar en sådan fin förståelse för mitt supporterskap här, säger Jonny. Det ger jag inte upp i första taget. Kontinuitet är viktigt när man anpassar livet efter Djurgårdens spelschema.

Har sviten varit i riskzonen sedan vi träffade dig hösten 2016?
– Nej. Det har rullat på bra med ledigheter och allt. Eftersom vi har Europaspel i år jobbade jag en vecka extra under jul och nyår för att kunna ta lite sommarsemester. Jag har börjat få kraftiga migränattacker så jag höll på att sumpa bort jul- och nyårstimmarna, men det löste sig. Allt handlar om planering. Planering, planering, planering.

Har det nya cupformatet, med gruppspel på vintern, påverkat planeringen?
– Det har gått bra. Och jag tycker att det är roligt med de här tävlingsmatcherna nu. Det gäller mer. Jag tycker att vi har ganska stor chans att gå vidare, och då kan det bli bortaderby mot AIK i semifinalen. Det tror jag att vi löser, jag är inte så rädd för derbyspöket. Finalen i maj är redan inplanerad.

Jaså?
– Jadå. Jag har bokat allt fram tills den 2 augusti. Så fort spelprogrammet kommer börjar jag planera. Jag ringer och jag kollar med vår SLO, Lena, och bokar upp tåg och grejer. Det blir en ganska stor klumpsumma att ligga ute med.

Hur mår din pådrivande parhäst »Håret«?
– Bra! Han har fyra barn nu som är mellan två och åtta år. Ibland följer de med på matcherna. Folk säger att de inte hinner gå på matcher eftersom de har barn. Håret säger: »Äh, barnen åker med!«

Och du siktar fortfarande på tusen raka?
– Det är fortfarande ett långsiktigt mål. Jag brukar jobba med delmål varje säsong. I år har jag tre stycken: först ska jag nå 650 matcher, det hoppas jag göra i maj. Sedan ska jag fira 20 raka år i augusti. Det tredje är att vara hundraprocentig under säsongen. Det är roligare att hacka upp säsongerna i olika skeden, det gör att man kan fira oftare. Om jag bara har tusen matcher som mål så dröjer det ett tag tills jag får fira.

Läs reportaget om Jonny här!

Grattis Djurgårdens IF på
127 årsdagen.
För Evigt Trogen <3

— Jonny Lundin (@LundinJonny) March 12, 2018

»Varför fortsätter jag att följa något med sådan inlevelse när jag vet att jag oftast ändå blir besviken?«

I fjolårets sjätte och avslutande nummer åkte Offsides chefredaktör Anders Bengtsson till Liverpool för att ta itu med sina djupt rotade supporterdemoner. När frustrationen och familjespänningarna peakade i höstas behövde något hända.

I det självreflekterande reportaget »En idiot på resa« försökte han hitta tillbaka till glädjen med sitt supporterskap, och efter att ha sett Liverpool krossa Huddersfield med 3-0 studsade Anders in i supportershopen med en bubblande känsla i bröstet och konstaterade hoppfullt: »Det är nu det vänder«.

Sedan dess har vi mötts av en mer gladlynt Anders på redaktionen efter helgerna. När man frågar honom om Liverpool ler han belåtet. Virgil van Dijk har stabiliserat upp försvaret, Lovren gör faktiskt ganska bra matcher, Firmino är kung och vilken fin utveckling på Oxlade-Chamberlain!

Inför helgens rivalmöte mellan Manchester United och Liverpool bestämde jag mig för att låta Anders breda ut sig i sin nyvunna optimism kring Liverpool. Det gäller att passa på innan de mörka suckarna och huvudskakningarna är tillbaka.

Vad glad du är, Anders!
– Eller hur! Det är lite speciellt att det har gått så bra efter att jag tog tag i mitt förhållande till Liverpool. Inte bara resultatmässigt utan även spelmässigt har det sett annorlunda ut. Men jag vill ändå säga att jag hade rätt i min frustration gentemot Klopps ovilja att förstärka försvaret. Nu när van Dijk kom in är det uppenbart att hans lugn och ledarskap har gjort övriga laget bättre, även det offensiva spelet. Där vill jag slå mig själv för bröstet för att jag såg något som Klopp inte såg. Jag är något av en visionär ändå.

Fast Klopp ville väldigt gärna värva just van Dijk redan i somras.
– Jo, men det var kört tidigt och då vägrade han att värva en annan mittback. Han hävdade att det fanns bättre försvarare i laget än vad som kunde värvas. Det var ju bullshit. Jag menade att det måste gå att hitta någon annan. Men det är märkligt hur en spelare kan göra så mycket. Van Dijk har inte varit briljant men man får gå tillbaka till Sami Hyypiäs dagar för att hitta en Liverpoolback som är så lugn och placeringssäker, som hela tiden kommunicerar och styr övriga laget. Sedan måste jag nämna Karius som har gått in och varit bra. Framför allt har han gjort avgörande klassräddningar i viktiga lägen. Jag är glad för Robertsons utveckling också. Han är kanonstabil på vänsterbacken och har konkurrerat ut Moreno, som också är okej. Det är en bra konkurrenssituation. Jag tror inte att vi har en enda skada inför matchen mot United. Klopp har använt flest spelare i serien och luftat truppen med blicken mot slutet av säsongen. Det verkar som att han har fått bingo där genom att ha en hel trupp nu. Och vi har börjat spela av matcher utan att stressa. I många år har man känt att det inte spelat någon roll om vi leder med 2-0 i paus, vi kommer darra ändå. Som du hör finns det inte mycket att klaga på. Det är klackarna i taket.

Oj, vad du pratar. Hur påverkar allt detta din vardag?
– Allt är kul! Tidigare, när Liverpool förlorade hela tiden, försökte jag gaska upp mig för Jessicas skull men hon märkte ju att jag var frustrerad ändå. Nu är det bara ren glädje eftersom vi vinner. Nu är jag världens bästa man på helgerna! Och jag har aldrig kollat så mycket på fotboll generellt som de senaste två månaderna. Nu är det kul att titta på Uniteds matcher och hoppas att de ska förlora, och även Serie A och spansk fotboll. Så hela fotbollsintresset får en skjuts i rätt riktning när det går bra för mitt lag.

Och hur mår Sigge?
– Han är också gladare överlag. Han är ensam på skolan om att hålla på Liverpool så nu har han anledning att vara mallig. Han är väldigt förtjust i Salah och går runt och imiterar honom hela tiden. Hans lugna målgest du vet, med händerna utåt.

Och nu slår ni United borta i helgen?
– Även om jag känner mig positiv nu är jag i grunden pessimist, så jag utgår från att bli besviken. Jag räknar med att vara väldigt glad för ett kryss, men samtidigt tror jag inte att jag kommer vara det eftersom det är en så viktig match. Sjukt! För en gångs skull har vi en viktig match mot United – inte bara rivalmässigt utan i tabellen. United möter Sevilla i Champions League tre dygn senare så jag hoppas att de är lite splittrade. Hoppas att Mourinho backar hem som i höstens möte, jag tror att det straffar dem mer nu när Liverpool är så formtoppat. Försöker de spela mer offensivt blir det svårare för oss. Hjärtat säger att det blir 2-1 men hjärnan 1-1. Nu kör vi!