Albin och dinosaurien

På kort tid har Albin Ekdal blivit landslagets ledande mittfältare. När han så i somras skulle byta klubb valde han en förbisprungen bjässe som de senaste åren mest gjort bra spelare dåliga. Bör vi vara oroliga?

Vid sidan av träningsplanen intill Volksparkstadion sjunger ett 50-tal Cagliarisupportrar läktarsånger på italienska och sardiska i regnet. Några av dem bränner bengaliska eldar, alltmedan nästan lika många kravallutrustade tyska poliser riktar sina vaksamma ögon mot dem. Hemmapubliken når nätt och jämnt upp till hundra personer och är betydligt tystare än gästerna.

Anledningen till att de är så få är att matchen i sista stund tidigarelades en timma samt att den officiellt är inställd. Egentligen skulle lagen ha mötts i Hamburgstadsdelen Eppendorf på Stadion Hoheluft, en av Tysklands äldsta fotbollsarenor med en klassisk träläktare som redan 1911 stod värd för en landskamp mellan Tyskland och Sverige. Men efter en hel dags envist regnande tvingades Hamburger Sport-Verein – eller HSV, som klubben oftast kallas – meddela att matchen på Hoheluft skulle ställas in och att alla biljettköpare skulle få sina tolv euro tillbaka.

Träningsmatchen var en del av HSV:s köp av Albin Ekdal från Cagliari, en förhandlingslösning som klubbens kassör nu säkerligen är mindre nöjd med när mötet istället måste avgöras på en enkel träningsplan utan biljettintäkter.