Ofarliga kuriositeter eller näthuliganism?

Källkritik är viktigt. Men tänk så mycket tråkigare livet vore utan alla svajiga fotbollsanekdoter från Wikipedia.

I huset där jag jobbar finns en allmän anslagstavla. Inte sällan syns där A4-ark med ett budskap i stor stil: »Du kan göra Wikipedia bättre!« En gång i veckan träffas Wikipediafantaster för att diskutera hur den digitala encyklopedin, och världens femte största sajt, kan vässas. Jag har övervägt – men inte vågat – att ta hissen ner och fråga vilka ansträngningar som görs för att faktagranska Wikipediapåståendet att den tidigare Elfsborgsforwarden Mathias Svensson lystrar till smeknamnet »De stora matchernas man«.

Som fotbollsintresserad hamnar man ofta på Wikipedia. Som journalist anses det också lite fult. »Är det ›källa: Wikipedia‹ på den eller?« kan mina arbetskamrater raljera när jag berättar för dem att den togolesiska anfallaren Emmanuel Adebayor började gå först vid fyra års ålder och då omedelbart snappade åt sig en förlupen fotboll som rullat in i en kyrka där en församling just avslutat en veckolång bön för hans ben. 

Grunden till ett Wikipediabesök är sällan mer solid än ett pubstimmigt samtal om var någon avdankad fotbollsstjärna kan tänkas finnas nuförtiden. Den som fortast får upp telefonen ur fickan googlar, skickas vidare till Wikipedia och kan sedan glatt berätta för resten av gänget var spelaren i fråga numera tjänar sina pengar (anmärkningsvärt ofta sker detta i det turkiska ligalaget Istanbul Başakşehir). De mer hängivna använder spelarsidorna som frågesportmaterial. Häromåret tipsade en Offsideläsare om »en wikilek« som gick ut på att gissa vilken spelare som gömde sig bakom en skärmdumpad klubbhistorik. Att jag fann leken överraskande rolig säger eventuellt något om mitt liv, men oavsett vilket visar den hur torra siffror från Bristol City och Port Vale kan göra en risig tisdag i mars något festligare. Men Wikipedia kan också vara nyhetsledande. Den 29 mars kunde den uppmärksamme IFK Norrköping-supportern notera hur det på backen Egzon Binakus sida stod att han tillhörde just IFK Norrköping – trots att klubben inte kommunicerat ett ord om övergången från Malmö FF. En registrerad Wikipediaanvändare, uppenbarligen med god insyn i Egzon Binakus karriär, hade alltså kastat sig på tangenterna för att hinna före de officiella kanalerna. 

Annons

 

Supportrar med inloggningsuppgifter till Wikipedia ska man annars akta sig för. Den 4 november 2014 stod Kolo Touré för en stark insats när ett skadeskjutet och B-betonat Liverpool endast släppte in ett mål borta mot Real Madrid. Men Liverpool förlorade trots allt med 1–0 och det är tveksamt om Tourés bedrift verkligen levde upp till den uppdaterade informationen på hans Wikipediasida som stod att läsa efter matchen: »Kolo Habib Touré, much known for making Cristiano Ronaldo his bitch.« 

Beskrivningen togs bort efter ett tag, vilket ofta sker när personer högre upp i Wikipediahierarkin upptäcker att en underhuggare har haft lite för roligt. Ibland gäller det också ofarliga kuriositeter. Tidigare kunde man på Arsenallegendaren Alan Smiths sida läsa att han var förtjust i en udda efterrätt (»he is also a fan of cheesecake and crisps, mashed up together«). Eftersom jag som sjuåring beundrade Alan Smith retar det mig att jag i dag, med informationen bortplockad, svävar i ovisshet. Gillar han inte att blanda cheesecake och chips? Eller ville han bara inte att denna böjelse skulle bli allmänt känd? Jag har inte numret till Alan Smith och kan därför enbart spekulera. Men i ett annat ärende borde jag kunna göra en insats i fotbollstrivialitetens tjänst.

»Okej, uppgiften må vara kraftigt tillspetsad – men jag kan heller inte döma ut den som fullständigt falsk.«

Det tar mig bara en minut att hitta Mathias Svenssons nummer. Jag ringer omedelbart till Borås.

– Hallå?

Har jag kommit till »De stora matchernas man«?

– De säger det. Men jag vetefan alltså.

På Wikipedia står det att det är ditt smeknamn.

– Jag har hört det.

Är det någon som kallar dig för det?

– Alltså … njae …

Typ: »Vi blir ett bra gäng i kväll: Gurra, Jensa, De stora matchernas man …«

– Det är nog ingen som säger så, nej. Jag funderar på hur det satte sig. Det kan ha varit Magnus Haglund [tidigare tränare i Elfsborg] som slängde ur sig det någon gång.

Det verkar stämma. Inför ett möte med ungerska Debrecen 2007 kallades du »De stora matchernas man« i Borås Tidning efter att Magnus Haglund antytt att du ofta höjde dig när det gällde mycket.

Annons

– Låter ju rätt tunt. Jag kan förstå Haglund, för när vi tog SM-guldet 2006 drev jag på laget hårt i de två sista omgångarna. Men det är tveksamt om jag har täckning för det i stort. I England var det rätt svårt att dominera mot de bästa lagen.

Finns det ett smeknamn som vore mer korrekt?

– Jag har kallats en massa saker: »Mattan«, »Vikingen«, »Svensenegger«…

»Svensenegger«?

– Efter Arnold Schwarzenegger. Jag fick det i England eftersom jag körde över mycket folk och sket ner allt som fanns.

Är du beredd att betala mig en slant för att inte radera »De stora matchernas man« från din Wikipediasida?

– Nä. Det är lite kul att det finns där, men jag brinner inte för det. Gör vad du vill.

 

Jag tänker inte bli personen som dödar »De stora matchernas man«. Okej, uppgiften må vara kraftigt tillspetsad – men jag kan heller inte döma ut den som fullständigt falsk. Och det omständliga smeknamnet gör onekligen Mathias Svenssons sida en aning muntrare. 

Ofta är det just i mellanläget man hamnar när man granskar Fotbollswikipedias mer anmärkningsvärda påståenden eller anekdoter. Det finns något där, men kanske inte tillräckligt för att se det som fakta. Ett av de mest bisarra exemplen hittar vi på den tidigare Hammarbymålvakten Richard Kingsons sida. Under fliken »personligt« kan man läsa att Kingsons fru Adelaide under ett bönemöte 2012 erkände att hon med hjälp av onda andar krossat sin makes karriär (Kingson hade just tappat sin landslagsplats) och dessutom gjort honom impotent. Frågor på det? Jo, tack! Så man letar vidare och hittar en artikel på sajten Newsghana där det rapporteras att Adelaide i efterhand förklarat att hon var »förtrollad« under bönemötet och därför inte kunde lastas för makens sviktande form. Enligt Ghanatidningen togs hon också i försvar av Richard Kingson själv. »Min fru är ingen häxa«, skrev han på Facebook.

Frågan är om man egentligen har blivit särskilt mycket klokare sedan den första »det var som fan«-reaktionen framför Richard Kingsons Wikipediasida. Och borde jag ens sprida vidare det här? 

Johan Orrenius är chefredaktör på Offside.