Ett par dagar före andra advent 2015 knäppte Jan Brännvall på sin Macbook och satte sig vid köksbordet i radhuset i stadsdelen Sandbacka i Umeå. Utanför köksfönstret verkade det aldrig ljusna, och nu låg det knappt ens snö på marken som kunde hjälpa till att lysa upp mörkret. Medan han lät Nina Simones flinka pianospel klinka ut ur högtalarna i det intilliggande vardagsrummet klickade han fram ett nytt dokument på datorskärmen. Han började knappa på tangenterna med sina björnlabbsliknande händer. Längst upp i sidhuvudet skrev han:
»Till kommunalråden Hans Lindberg och Margareta Rönngren, Umeå kommun.«
Han tog ett djupt andetag.
»Jag heter Jan Brännvall och skriver till er för att jag är djupt bekymrad«, började han.
Tack för att du läser Offside
Teckna en prenumeration eller Logga in för att fortsätta läsa.
