»Bergkamps spelförståelse, Litmanens fötter«

Fotbollsledare gillar att avfärda kniviga frågor med att de är »hypotetiska«. Här drar ­Offside det presumtiva till sin spets. Denna gång: Stefan Pettersson, chef för herrlandslaget.

Du springer in i en gammal barndomsvän som läst om ditt nya jobb och undrar vad en landslagschef egentligen gör. Hur förklarar du?

– Till dem som inte är så insatta brukar jag säga att det handlar om det praktiska och allt runt själva fotbollen. Att se till att det är rätt personer som finns på plats och att alla mår bra. Inte så mycket det sportsliga, även om det kanske är det man vill.

Du får plocka in en utländsk spelare till landslaget, vem väljer du? 

Annons

– Andrés Iniesta, jag gillar hans fotbollshjärna och hans fötter. Han kan läsa spelet och få saker att hända. Jag hade övertalat honom att hjälpa Sverige att lyfta till en ny nivå.  

Du övertalar en gammal medspelare att föreläsa för laget. Vem kan göra störst intryck?

– Jag tror att Frank Rijkaard skulle inspirera med sin karisma. Och med sin erfarenhet på hög nivå både som spelare och tränare. Han sa en gång till mig att »vi är alla vanliga människor, som alla är bra på någonting«. Det tror jag är något som skulle kunna sjunka in.  

Kaos i tvättstugan. Din matchtröja från Uefacupfinalen 1992 har krympt och kan aldrig mer användas. Hur knäckt blir du?

– Inte särskilt! Jag vet knappt var den är … den ligger nog i en låda någonstans. Vi är ett gäng farsor där vi bor som brukar spela mot barnen en gång om året. Då brukar den åka fram, och jag har tillräckligt med gamla Ajaxtröjor åt de andra farsorna. Barnen är stora nu och det blir allt svårare för oss att hänga med. Men vi vann förra gången.

Du måste inspirera landslaget inför en avgörande kvalmatch genom att läsa ett kapitel ur din holländska självbiografi Pettersson. Vilket väljer du?

– Jag berättar om året i Ajax då jag fick veta under försäsongen att jag skulle vara den tolfte mannen. Helt enkelt att jag inte var tilltänkt som någon startspelare. Det gäller att hantera motgångarna, att inte deppa ihop och bli för besviken. Man måste försöka lyfta de andra i laget och när man får chansen – vara beredd.

En holländsk journalist vill ha din bästa anekdot om din tidigare Ajaxtränare Louis van Gaal. Hur lyder den?

 – När han hade genomgång inför en hemmamatch och skulle visa matchbilder på VHS så var det istället någon holländsk dokusåpa. Någon i hans familj hade spelat över bandet. Det blev inte så lyckat.  

Du blir stoppad på gatan av en beundrare som tycker att du fått för lite uppskattning i Sverige. Håller du med?

– Det har jag aldrig eftersträvat. Jag har fått mycket beröm från fotbollsfolk och blev vald till »folkets lirare« en gång i tiden, det är ju något. Sedan kanske det hade varit annorlunda för oss gamla spelare med dagens medier.

Du får ändra ett beslut från din spelarkarriär, vilket blir det?

– Jag har egentligen aldrig ångrat mig. Men om jag hade varit tvungen att välja något hade jag varit kvar ett år till i Ajax och varit med om att vinna Champions League [1995]. Men det finns ingenting som säger att vi fortfarande hade gjort det om jag hade varit kvar. 

Du får möjlighet att bygga den ultimata fotbollsspelaren med delar från tidigare lagkamrater. Hur ser den ut?

– Dennis Bergkamps spelförståelse, Jari Litmanens fötter, Marc Overmars snabbhet, Frank Rijkaards fysik och utstrålning, Jan Wouters aggressivitet och Glenn Hyséns huvudspel.

Annons

Din företrädare Lasse Richt startar bloggen Richterskalan, där han fortlöpande betygsätter ditt jobb som landslagschef. Tar du ett snack med Lasse?

– Ja, självklart! Jag hade nog först reflekterat över om han har rätt eller fel i sin kritik. Det kan vara bra om det är en väckarklocka. Naturligtvis ska han också komma ihåg att det var han som lärde upp mig, så om det går dåligt är det hans fel.