»I dag är jag hemlös på Gamla Ullevi«

Utan människor kan de vara opersonliga, fula eller fallfärdiga. Men när läktarna fylls förändras arenorna och nu går fler än någonsin på svensk elitfotboll.
Offside bad 26 allsvenska supportrar att berätta om det speciella med just deras hemmaplan.
Denna gång: IFK Göteborg-supportern Nina Natri om Gamla Ullevi.

I intervjuserien »Mitt andra hem« berättar allsvenska supportrar om det bästa och sämsta med sina hemmaarenor. Vi publicerar minst en intervju om dagen fram till premiären.

»Bajens klack hivade pyrotekniska pjäser in i vårt hem. Därefter stängdes de nedre raderna. IFK och polisen menade att vi hetsade för mycket. En klacksektion ovanför bortastå var kanske ingen optimal idé från start, men supportrar borde kunna ta lite gnabb utan att svara med bomber och granater. ›Bengaltennisens‹ konsekvenser var förödande. I dag är jag hemlös på Gamla Ullevi, och ›levande sittplats‹ ett minne blott [sektionen stängde efter säsongen 2018].

På ›levande sitt‹ hade vi både för- och efterfester. DJ:s spelade. Dök ingen upp tog jag över ansvaret och körde mina egna skivor. En gång pratade Jonas Eriksson i studion på Gamla Ullevi efter slutsignal. De diskuterade handsregeln, men ingen hörde vad han sa. ›Because I got high‹ ljöd i mikrofonerna och kom ut i sändning, refrängen i Afromans låt med samma namn. En skiva jag hade valt, efterfesten snett ovanför TV-studion var i full gång. Det serverades Calimocho, rödvin med cola, och Saint-Tropez, vitt vin med Fanta, i baren. Tätt intill mig hade jag mina vänner. Folk som visste när det var läge att prata om inredning, typ aldrig, och när det var läge att vara med i matchen.

Nina Natri, IFK Göteborg-supporter

Fortsätt läsa
– gratis i en månad

Därefter 69:-/månad.

Testa nu

Har du redan ett konto? här.

Publicerades 26-03-2025. Artikeln är skriven av .