I intervjuserien »Mitt andra hem« berättar allsvenska supportrar om det bästa och sämsta med sina hemmaarenor. Vi publicerar minst en intervju om dagen fram till premiären.
»Bajens klack hivade pyrotekniska pjäser in i vårt hem. Därefter stängdes de nedre raderna. IFK och polisen menade att vi hetsade för mycket. En klacksektion ovanför bortastå var kanske ingen optimal idé från start, men supportrar borde kunna ta lite gnabb utan att svara med bomber och granater. ›Bengaltennisens‹ konsekvenser var förödande. I dag är jag hemlös på Gamla Ullevi, och ›levande sittplats‹ ett minne blott [sektionen stängde efter säsongen 2018].
På ›levande sitt‹ hade vi både för- och efterfester. DJ:s spelade. Dök ingen upp tog jag över ansvaret och körde mina egna skivor. En gång pratade Jonas Eriksson i studion på Gamla Ullevi efter slutsignal. De diskuterade handsregeln, men ingen hörde vad han sa. ›Because I got high‹ ljöd i mikrofonerna och kom ut i sändning, refrängen i Afromans låt med samma namn. En skiva jag hade valt, efterfesten snett ovanför TV-studion var i full gång. Det serverades Calimocho, rödvin med cola, och Saint-Tropez, vitt vin med Fanta, i baren. Tätt intill mig hade jag mina vänner. Folk som visste när det var läge att prata om inredning, typ aldrig, och när det var läge att vara med i matchen.












