Mats Olsson trycker ryggen mot Annexets yttervägg medan en parad av polishästar skrittar förbi i riktning mot Tele2 Arena. Mats har tagit tåget upp från Norrköping och ska åka hem direkt efter derbyt.
– Det är fruktansvärt att kolla på »Toffes« matcher, säger han på sin breda östgötska och spärrar upp ögonen bakom bågarna. Mycket värre än när jag själv spelade och tränade. Det blir för mycket känslor, och jag kan inte påverka ett skit.
Eftersom tränarkarriären är över (han tog upp Sylvia till Superettan 2006) hinner Mats åka på nästan alla sonens matcher. De som har känt honom länge vet att just den här är speciell. Kärleken till Hammarby har varit så pass stark att de flesta i Norrköping känner honom vid smeknamnet »Bajen«. Och även om han gärna hade haft Kristoffer på närmast tänkbara håll i hemstaden är han glad över valet av AIK och Stockholm.
– Hemma i Norrköping, där han vet vad han får, hade det blivit lite för bekvämt. Nu blev det en utmaning, både socialt och fotbollsmässigt, och när det gick trögt i början fick han vässa psyket. Nu är han mer avslappnad inför matcherna.
