Nilla Fischer

Klivet ner i försvaret har gjort henne till en av ­världens bästa spelare. Utanför planen har Nilla Fischer valt en betydligt mer offensiv position.

År 1706 tog Georg Friedrich Fischer värvning som fälttrumpetare hos Karl XII på kungens krigståg österut. Av allt att döma var den unge Georg duktig på att skrämma slag på motståndarna med sin trumpet – fem år efter värvningen hade han nämligen avancerat till hovtrumpetare. Huruvida Georg var på plats under kalabaliken i Bender, där kungen blev tillfångatagen av turkarna, förtäljer inte historien. Men han tog sig i varje fall tillbaka till Sverige och begravdes sedermera på Riddarholmen i Stockholm.

En kylig aprilkväll i Trelleborg 2017 ställer sig hela Vångavallen upp för att applådera Georgs barnbarns barnbarns barnbarns barnbarn Nilla. Likt sin förfader har Nilla lärt sig konsten att sätta skräck i sina motståndare, så pass att hon nyligen som första svensk någonsin röstades in i spelarnas världslag. Inför landslagets träningsmatch mot Kanada får hon därför ta emot en blombukett av förbundsordföranden Karl-Erik Nilsson. När matchen drar igång är hon en av få svenska spelare som inger trygghet i en annars skakig backlinje. Platsen i världslaget är bara ytterligare ett kvitto på hur framgångsrikt hennes positionsbyte på planen varit. När en mittfältare mot slutet av sin karriär tar steget ner i försvaret brukar det ses som ett led i att varva ner. Att »göra en Anders Svensson« har blivit ett begrepp. För Nilla Fischer har bytet gett motsatt effekt. Det är lätt att glömma att mittbacken som i dag dirigerar storlaget Wolfsburgs försvar är samma spelare som tidigare beskrevs som Malmös svaga kort på mittfältet i Champions Leauge.


Prenumerera på Offside för 39 kronor per månad!

Tidning i brevlådan. Avsluta när du vill.

Beställ här

För dig som redan är prenumerant är det bara att logga in och botanisera i vårt digitala arkiv.

Glömt lösenord?


Fakturaprenumerant?

Klicka här för att aktivera ditt konto