Detta är ett reportage om Pontus Jansson från Offside 1/2025.
Burlöv Center har fattat: man får jobba med det man har. Köpcentret intill järnvägsstationen i orten som är Arlöv men där kommunen heter Burlöv är varken anmärkningsvärt stort eller mysigt. På hemsidan lyfts därför i stället att de 55 butikerna och restaurangerna ligger »på ett enda och lättillgängligt våningsplan«. Vidare skryts det om hur smidigt det är med en ingång i varje väderstreck. »Extra trevligt när det regnar«, påpekar centret.
Ett lätt decemberdugg faller också över Pontus Jansson under de 20 sekunder det tar honom att knalla från sin svarta Mercedes till närmaste entré. Eftersom han går så upprätt ser han längre ut än sina 194 centimeter. Man missar honom inte och detta är hemmaplan. Han morsar på restaurangägare, blir fotograferad av beundrare och hamnar till slut på en kaffekedja med en espresso framför sig.
Malmö FF har en match kvar för året, men Pontus Jansson ska inte spela mot Galatasaray. Är han skadad? Ja. Nej. Hade Europa League-mötet med turkarna gällt allt hade han väl varit med. Men den stora kroppen, särskilt knäna, bad om en paus efter det säkrade SM-guldet. Huvudet tyckte likadant. När Allsvenskan var slut flög han till London för att välkomnas in i Brentfords Hall of Fame.
– Det var typ jag och ett gäng gubbar, säger han. Men Henke [Rydström] tyckte absolut att jag skulle åka och väl där kändes det faktiskt stort.
»Advokater i telefonen, hans namn på nyhetssajterna och känslor huller om buller. Ilska. Skam. Oro.«
Festkvällen med sin gamla klubb gjorde att han missade Allsvenskans Stora Pris, där han utsågs till seriens bästa back. När han summerade säsongen hade han vunnit dubbla titlar med MFF, varit bäst i Sverige på sin position och blivit legendarstämplad av en Premier League-klubb.
Ett fantastiskt år. Och hans värsta i karriären.
De där febriga försommardagarna när han var ensam på familjens sommarställe utanför Kalmar. Advokater i telefonen, hans namn på nyhetssajterna och känslor huller om buller. Ilska. Skam. Oro. Ett huvud på högvarv som försökte reda ut vad som var självförvållat och vad som var orättvist. En av många tankar:
– Är jag körd nu?
Du har väl inte missat?
