Utanför Eleda stadion, i riktning mot Pildammsparken och gamla Malmö stadion, finns det ett par 20 meter långa bänkar i ljusblått. På matchdagar nyttjas de av supportrar som häller i sig en sista medhavd ölburk eller letar fram sin digitala biljett innan de traskar vidare mot läktaren. Annars står de oftast tomma. På en av dessa långbänkar har 21-årige Hugo Bolin slagit sig ned i septembersolen för att genomföra dagens andra långa intervju. Efter en timme i pressrummet behövde han frisk luft.
Det har inte ens gått ett dygn sedan han firade en 4–0-seger mot BK Häcken inne på Malmö FF:s hemmaplan. Hugo spelade 72 minuter i en wingbackliknande roll till vänster. Han gjorde varken mål eller assist och tvingades ta mer defensivt ansvar än vanligt.
– Det var kanske inte min bästa match, säger han på sin något nedslipade västgötska. Men jag spelade väl helt okej.
För några månader sedan hade han grämt sig efter en sådan insats. Han hade oroat sig över att ha sumpat sin chans i startelvan genom att inte glänsa offensivt. Men det var en annan Hugo Bolin.
