»På planen måste du bubbla som champagne. Annars är du bara vinäger.«

Har man tränat lag sedan 17 års ålder och i åtta olika länder har man samlat på sig en del historier. Och Stuart Baxter berättar gärna om galna klubbpampar, oväntade vinluncher i Portugal och sena pizzakvällar hos en besatt Arsène Wenger. Men är det något Sydafrikas förbundskapten fruktar i sitt jobb är det nostalgin.

Majgrönskan har intagit Kullahalvön i nordvästra Skåne, men i familjen Baxters villa i Strandbaden hänger julstjärnorna kvar i vardagsrummet. Väggklockan står på vintertid. Och de stora fönstren som vetter mot havet är täckta av fågelskit.

– Det får vi ge oss ut och tvätta bort i morgon, älskling, säger Cecilia Baxter.  

Stuart nickar i soffan. För bara några timmar sedan kom han och hustrun Cecilia hem från Sydafrika där paret på grund av hans jobb som förbundskapten tillbringar större delen av året. På flygplatsen i Johannesburg blev han igenkänd och tackad för landslagets avancemang till Afrikanska mästerskapen. På tåget från Kastrup till Helsingborg hamnade han mittemot en kvinna från Turkiets huvudstad Ankara.

– Vi började prata och jag berättade att jag ett kort tag var tränare för Ankaralaget Gençlerbirliği. Hennes kille som satt bredvid var AIK:are, så jag sa att jag har tränat AIK också. Och när vi var framme i Helsingborg fick jag säga att ja, jag har tränat HIF också.

Fortsätt läsa
– från 79 kr / månad

Testa nu

Har du redan ett konto? Logga in här.

Publicerad 2019-05-27 Artikeln är skriven av .