En solig eftermiddag i början av juli sjönk Tobias Hysén ner i en stol i sin trädgård. Från andra sidan häcken hörde han hur grannen lekte med sina barn. Tobias blick fastnade i gräset och för några sekunder funderade han på att resa sig upp och dra igång gräsklipparen. Så blev det inte. Istället bestämde han sig för att han skulle ta beslutet – stanna i IFK Göteborg eller skriva på för belgiska Club Brügge. Det var dags, han hade velat fram och tillbaka i snart en månad. Allt gicks igenom en sista gång. Sambon Maria var övertalad och pappa Glenn hade redan gått ut i media och sagt att han själv skulle vara beredd »att leva i en jordhåla« för de pengarna som belgarna erbjöd hans son. Dessutom hade Tobias snackat med Fredrik Stenman som redan var på plats i Brügge, och från det hållet kom det bara positiva rapporter.
– Tjenare!
Tobias tittade upp och där stod grannen. Han reste sig och snart pratade de om samma saker som Tobias nyss grubblat över. Grannen nickade mest. Efter några minuter sade Tobias:
– Fan, nu har jag bestämt mig. Jag skiter i det. Jag kör på i Blåvitt.
