Kalla mig Ishmael. Det har varit mycket snack om harpuner och dess spetsar i dag. På grönländska heter harpunspetsen tuukkaq och är en symbol för manlighet, styrka och precision. Grönlänningarna använder den för att jaga val, precis som Ahab i Herman Melvilles Moby Dick.
Tillsammans med den kvinnliga symbolen ulu, som är en speciell kniv, utgör tuukkaq Grönlands svar på Yin och Yang. Att vinna en tuukkaq är också det mest eftersträvansvärda för grönländska fotbollsspelare, men det tar vi i ett reportage som förhoppningsvis trillar ner i era brevlådor i september.
Hög på alla berättelser om harpunspetsar och valjakt bokade jag två biljetter till en kvällstur med båt i Nuukfjorden. Målet: Att se så många djur som möjligt.
Men före det vandrade jag och Danne till alla Nuuks hamnar. I dag inleddes den årliga renjakten och hundratals Nuukbor stack vid midnatt ut med sina båtar för att segla till jaktmarkerna. Det dröjde inte länge innan vi, mitt under en porträttfotografering vid hamnen, såg två muskulösa män lasta in färdigflådda renben i bilen. Killen som stod modell för Daniels foton kommenterade:
– Aah, the legs are the good stuff!
Annars har avhuggna huvuden varit ett återkommande tema, både från fiskar och renar. Morbid stämning.
Till lunch åt Danne på vårt stammisställe inne i stormarknaden, dansk fläskstek med potatis, medan jag själv åt snabbnudlar och drack svensktillverkad proteindryck. Tråkigt (billigt och tidseffektivt) val men i morgon lovar jag att välja val. Jag ansvarade också för dagens inhandling och fyndade en rökt makrill för 20 danska kronor samt ett paket mjölk. När jag kom hem upptäckte jag att mjölken gick ut i dag, men den var ändå god. Uppfriskande syra!
Innan Danne lämnade tillbaka sin hyrcykel lånade jag den för en testrunda. Sadeln var för låg, som om cykeln tillhörde ett barn. Efter att ha luftat mina starka åsikter försvann jag i väg och letade isberg medan Danne lämnades ensam kvar vid en container.
På kvällen fick vi bråttom till båten och återvände till vårt andra stammisställe, Kylling och company, där vi förra gången träffade ett helt fotbollslag. Jag beställde kycklingburgare men serverades kycklingbowl medan Danne provade Pad Thai.
Dagen avslutades med den efterlängtade fjordturen. Vi såg en massa glaciärer, isberg, vanliga berg och små stugor på ödsliga öar. När jag varit på villovägar i kabyssen frågade Danne om jag hade nuddat isberget som vi åkte förbi.
– Båten gled ju in jättenära, sa han. Såg du inte det? Jag rörde isberget.
Avundsjuk och bestört famlade jag efter ord innan Danne log finurligt och erkände att allt var ett skämt. Nästan lika elakt som när han i gaten på Kastrup sade: »Du har väl sökt visum?«
På båten träffade vi sjökaptenen Hans som anser sig vara för gammal för Grönlands Old Boys-turnering i fotboll och ett par turistdamer som på frågan »Var kommer ni från?« kort och gott svarade »DC«. Amerikanskorna var trevliga, älskade mammutar och berättade glatt att de tidigare under dagen hade fått skäll av en grönlänning för att de hade använt ordet »soccer«.
Dessvärre träffade vi inga levande djur förutom fiskmåsar. Ni behöver inte kalla mig Ishmael.
/Jonatan
