Hockeytränaren Tommy Sandlin, en av Sveriges stora idrottstänkare och en förebild för många ledare, menade att om fotboll var som schack var hockey en sport för mer impulsiva beslut. På en mindre spelplan och i högt tempo gällde det att i stunden kunna bedöma en situation, och instinktivt välja det bästa alternativet. Read and react, som det kallas i amerikansk idrott. Tommy visste vad han talade om. Ändå lyckades han i sina bästa stunder framstå som just en hockeyns schackmästare – en strateg vars balans mellan offensiv och defensiv till och med påverkade tränarna i NHL.
Fotboll är en mycket större sport, vilket gör det svårare att uppfinna något nytt. Det vi ser i dag är oftast en upprepning eller i bästa fall en uppgradering av något som gjorts tidigare – en 2.0-version av tidigare fotbollstänkares tankar. Det är en anledning till att jag fascineras så av den äldre generationen holländare, vars idéer formades under 60- och 70-talet och än i dag starkt präglar världens fotboll.
Ett av holländarnas mantran är också de senaste årens modeord i svensk fotboll: Kontroll. I dag hör man spelare och ledare prata i intervjuer om att de »hade kontroll« eller »inte lyckades få kontroll« över en match. Men vad betyder det? För holländarna ingick kontroll oftast i ett större paket där man valde olika vägar för att försöka styra matchbilden. Kontroll kunde till exempel vara ett sätt – »kontra«, »dominera« och »forcera« var andra nyckelbegrepp – och under matcherna kunde tränarnas lag växla mellan de olika tillvägagångssätten. Det gjorde dem både svårstoppade och inflytelserika. Delar av det här fanns till exempel med i manualen som Djurgården stormade in i 2000-talet med, även om klubben aldrig fördjupade sig helt.
